Hans fotbollskunnande fick aldrig stå i fokus. En karriär full av kontroverser och svarta rubriker avslutas i praktiken i form av en 18 månader lång avstängning för att olovligen spelat på över 1000 fotbollsmatcher. På något sätt känns det oundvikligt att det är så här det slutar för Joey Barton.
När jag var ung fick jag under någon svensklektion i uppgift att hålla ett tal om ett ämne jag brann för. Valet föll av någon anledning på dåliga förebilder inom idrotten, och i realiteten var det inte mycket till ett tal. Det blev snarare en 20 minuter lång presentation med anledningar att ogilla Joey Barton. Klasskamraterna, som förstås aldrig hört talas om den duktige men kontroversielle Newcastle-mittfältaren, kunde inte bry sig mindre om mitt ungdomligt ilskna pläderande och när jag klickade igång overheaden för att visa bilder på Ousmane Dabo, som Barton nitade när han bråkade sig bort från Manchester City, klev läraren in och bröt. Jag har svårt att klandra honom.
Men det finns någonting med Joey Barton som berör. Det har alltid varit så. Han kommer under skinnet på alla, inte bara med sitt sätt att vara och alla dumheter han gjort genom åren, utan också för den person han framställer sig själv som. Trots otaliga klubbyten och bråk, ett oändligt antal Twitter-diskussioner och ett par månader i fängelse har Barton försökt visa upp en bild av sig själv som den upplyste fotbollsspelaren som läser Nietszche och diskuterar politik snarare än spelar tv-spel och publicerar Instagram-videor från omklädningsrummet. Försöken har nog snarare gett upphov till hån än övertygelse om hans intelligens.
Joey Barton har dock alltid varit väldigt underhållande att följa. Men den senaste skandalen som omringar den 34-årige mittfältaren tycks till slut vara det som sätter punkt för hans fotbollskarriär. Barton stängdes i veckan av i 18 månader för att brutit mot bettingregler genom att ha spelat på över 1500 matcher - inklusive matcher för lag han spelat i - mellan 2006 och 2013.
- Jag är oerhört besviken över domens stränghet. Beslutet tvingar mig i praktiken till en tidig pension från att spela fotboll. För att vara tydlig så har det aldrig handlat om någon matchfixning och min integritet har aldrig varit ifrågasatt, sa Barton när domen föll.
Orättvist, tycker Barton, som ämnar överklaga. FA hävdar motsatsen - att domen är mildast möjliga. Jämfört med exempelvis Eric Cantona, som fick halva Bartons dom för att ha kung-fu-sparkat en åskådare, känns det möjligtvis hårt, men det är också lätt att bli förblindad av situationen i stort, och att Bartons ålder i stort sett tvingar honom in i en tidig pension. Även om det inte rör sig om matchfixning och att Barton enbart spelade mot sitt lag i matcher där han själv inte var involverad så är hans agerande förstås djupt omoraliskt och det är svårt att komma ifrån att han förtjänar att stängas av.
Avstängningen kommer dock som långt ifrån någon chock och när det kommer till Joey Barton har man sedan länge slutat höja på ögonbrynen med vad han tar sig för. Kontroverserna har nämligen följt honom under precis hela hans karriär.
Barton växte upp i Liverpool-förorten Huyton, men det var i Manchester City han tog sina första steg på fotbollens elitnivå när han som 19-åring fick göra debut. Att Barton var talangfull rådde det inga tvivel om, men redan fån början var det händelserna utanför planen som genererade mest uppmärksamhet. På en julfest 2004 rök Barton ihop med ungdomsspelaren Jamie Tandy, som slutade med att Barton fimpade en cigarett i ögat på ynglingen. Bara några månader senare skickades han hem från ett försäsongsläger för att ha bråkat med en 15-åring.
Manchester City behöll dock tålamodet med Barton, som fortsatte att få speltid. Men 2007 kom droppen som fick bägaren att rinna över, när Barton attackerade lagkamraten Ousmane Dabo och slog fransmannen gul och blå. City fick nog och skeppade iväg Barton till Newcastle.
Newcastle-vistelsen varade i hela fem år, men att Barton bara hann med att spela 80 matcher för klubben vittnar tydligt om att problemen fortsatte även där. Fyramånadersavstängningen för slagsmålet med Dabo följdes åt av ett fängelsestraff efter ett Barton gått till angrepp mot en person i Liverpools centrum och han stängdes också av av Newcastle efter att han kommit på kollisionskurs med Alan Shearer.
Barton hade dock en väldigt fin period i Newcastle när han fick en liten renässans som fotbollsspelare, samtidigt som han började visa upp sin överraskande kultiverade sida, och ett tag var han ytterst nära att spela till sig ett kontrakt hos Arsenal. Efter en incident med Gervinho, som fick ivorianen utvisad, föll dock de tilltänkta diskussionerna ut i sanden. Barton hamnade i stället i QPR. Där blev han avstängd i tolv matcher efter ett vansinnesutbrott mot Manchester City när han visades ut för att ha armbågat Carlos Tévez, som han sedan följde upp med att knäa Sergio Agüero och försöka skalla Vincent Kompany på vägen ut. QPR grät inte direkt floder när klubben tillät Barton att gå till Marseille på lån, och i Frankrike höll han sig ändå relativt lugn. Den enda egentliga kontroversen, förutom den hysteriskt roliga franska dialekten han började tala med efter bara några veckor utanför England, var en avstängning för transfobiska hån mot PSG-kaptenen Thiago Silva.
Efter Frankrikesejouren återvände Barton till QPR och stannade i London i ytterligare två år innan flyttlasset gick tll Burnley i vad som skulle bli hans karriärs minst stökiga period. Barton var en vital del i när Burnley tog klivet upp i Premier League, men i stället för att stanna på Turf Moor valde han att vända blicken mot Glasgow Rangers, som tagit steget upp i skotska Premier League. Men vistelsen i Skottland blev ingenting annat än en mardröm. Efter sex månader fyllda med bråk släppte Rangers Barton, som i januari återvände till Burnley.
Barton nätade direkt i comebacken, men återkomsten blev varken lycklig eller långvarit. Det sista bestående minnet av Barton i Burnleys tröja blev när han blev hopplöst ifrånsprungen av Anthony Martial i en omställning som gav Manchester United 2-0.
En karriär fylld av kontroverser, bråk, fängelsestraff, slagsmål, pseudointellektuella utläggningar, våld och en och annan fin period på fotbollsplanen är på väg mot sitt slut, i och med den stundande avstängningen. Joey Barton var en duglig fotbollsspelare, men det var aldrig hans fotbollsmässiga kunnande som hamnade i fokus. Han är lätt att ogilla och få har haft samma förmåga att röra upp starka känslor hos så många, men det går inte att säga att det inte varit underhållande att följa Joey Barton. Och på något sätt känns det nästan oundvikligt att vi sätter punkt för hans karriär med något sådant här.
@Jimmyewertsson
