Storförlust mot PSG, Carlo Ancelotti avskedad och tappad 2-0-ledning mot Hertha Berlin. Det har inte varit den bästa av veckor för Bayern München.
Redan i somras skrev jag ett blogginlägg om huruvida det fanns anledning till oro för Bayern München och Carlo Ancelotti när buropen gjorde entré på Allianz Arenas läktare i 2-0-förlusten mot Napoli efter en svag försäsong. Orosmolnen fanns där redan under förra säsongen men få hade nog förväntat sig att läget var så illa ställt att mästartränaren Carlo Ancelotti inte ens skulle överleva september ut. Men förnedringen på Parc des Princes, när PSG vann med 3-0, var droppen som fick bägaren att rinna över och Ancelotti fick gå.
Carlo Ancelotti anställdes inför förra säsongen för att han var något helt annorlunda än föregångaren Pep Guardiola och han sparkas av exakt samma anledningar. Alla som har läst Martí Perarnaus bok Pep Confidential, som följde Guardiolas första säsong i Bayern München, vet hur påfrestande det är att vara spelare under katalanens ledning. Carlo Ancelotti är en vitt skild tränare som hyllas så gott som unisont för sina ledaregenskaper och förmåga att bygga en spelargrupp och leda dem till stora titlar och att vara som bäst när det gäller som mest, men vars taktiska fokus inte är i närheten av så detaljorienterat som många av hans kollegor. Bayern-ledningen trodde Ancelottis lugna och trygga närvaro, och förmåga att hantera världsstjärnor, var precis det som spelartruppen behövde efter tiden med Guardiola. Med facit i hand kan vi konstatera att det var en massiv felbedömning.
Kontrasterna mellan Ancelotti och Guardiola kunde inte varit större och folket i Bayern överraskades över hur avslappnat livet under italienaren var. Den huvudsakliga kritiken har handlat om avsaknaden av intensitet och taktisk inriktning. Arjen Robben skrädde inte med orden när han för Kicker dundrade om att hans sons pojklag har bättre träningar än Bayern haft under Ancelotti. Det har också funnits missnöje med hans förmåga att utveckla talanger, vilket blivit allt viktigare för Bayern som inte har de ekonomiska musklerna för att utmana de allra största klubbarna i Europa på den urspårade transfermarknaden. Under sommaren plockade Bayern in Corentin Tolisso, Niklas Süle, Sebastian Rudy och James Rodríguez. Duktiga spelare, men inte yttersta världsklass, och Bayern kanske tvingas omvärdera sin plats i den globala fotbollshierarkin utefter de nya förutsättningarna, även om man alltjämt är den klart största draken på den tyska marknaden. Bayerns spelmässiga förfall har dock kommit förvånansvärt snabbt och med tanke på vilken spelartrupp Ancelotti ändå haft till sitt förfogande har det ofta sett taktiskt planlöst ut. 3-0-förlusten mot PSG var en käftsmäll, men den kom inte helt utan förvarningar. Den kanske största anledningen till att Ancelotti avskedas är dock att han fick stora delar av spelartruppen emot sig. Både spelarna och ledningen tappade förtroendet för att han hade verktygen för att ta klubben framåt. Thomas Müller, som haft det tungt under Ancelotti har varit kritisk, och övriga spelare ryktas vara Maths Hummels, Franck Ribéry, Arjen Robben och Robert Lewandowski. Inga dussinspelare att ha emot sig och Uli Hoeness gick ut och bekräftade att spelarmissnöjet var den stora anledningen till att man valde att agera redan nu.
- Han hade fem spelare som emotsatte sig honom och det är en omöjlig situation. Som tränare kan du inte ha stjärnspelarna emot dig. I mitt liv har jag lärt mig att "fienden i din egen säng är den allra farligaste". Det var därför vi var tvungna att göra förändringar, säger Hoeness.
På något sätt är det ändå ironiskt att det var en Champions League-match som till slut blev Carlo Ancelottis fall. Det är ju i den största av klubbturneringar som han byggt upp sitt rykte som mästartränare. Ancelotti tangerade Bob Paisleys rekord med tre CL-titlar, men trots att han genom sin tränarkarriär coachat några av världens största och rikaste klubbar är hans prestationer i ligaspelet oerhört svagt och fyra ligatitlar på drygt 20 tränarår är blygsamt. Dessutom har två av dessa titlar, med PSG och Bayern München, kommit i ligor där klubben Ancelotti tränat praktiskt taget haft monopol på ligatitlar. Det är heller inte särskilt överraskande att två av de senaste årens största ligaknallar, när Montpellier vann Ligue 1 och Atlético Madrid vann La Liga, kom när Ancelotti styrde PSG och Real Madrid. Det är i Champions League, snarare än genom inhemska prestationer, som Ancelotti byggt upp sitt rykte. Carlo Ancelotti anställdes för att han var den han är - och för att han inte var Pep Guardiola - och det är av exakt samma anledningar som han nu fått gå.
Vad som kommer härnäst för Carlo Ancelotti återstår att se, men han får nog svårt att landa några av de absoluta bjässeklubbarna efter erfarenheten i Bayern, när frågor väckts huruvida fotbollsvärlden sprungit ifrån Champions League-experten. För Bayern Münchens del har Ancelotti tillfälligt ersatts av Willy Sagnol, som inledde med att tappa en 2-0-ledning mot Hertha Berlin till 2-2 i helgen, vilket gör att Borussia Dortmund nu sprungit ifrån till en fempoängsledning efter blott sju spelade omgångar.
- Vi har en trupp med mycket kvalitet och erfarenhet. Jag tog ut det enligt mig starkaste laget, men det är en fråga om fokus och disciplin. Men som det ser ut nu är vi inte längre det starkaste laget i Tyskland. Spelarna är vana att gå från en situation till en annan men det är klart att Carlo lämnar ett stort tomrum efter sig. Han är en stor personlighet. Men det här är fotboll och situationer förtändras ständigt och spelarna måste blicka framåt. Nu är det ett landslagsuppehåll och vi kommer i tysthet analysera situationen, sa Sagnol.
Sagnol lär inte vara mer än en tillfällig lösning och Bayern sägs vilja ha ersättaren klar innan landslagsuppehållet är över. Det talas framför allt om två herrar: Hoffenheims unge Julian Nagelsmann och arbetslöse Thomas Tuchel, som fick sparken från Dortmund i våras, där den förstnämnde sägs vara favorit. Bayern försökte värva Nagelsmann som tränare för ungdomslaget för några år sedan och har haft tränartalangen under luppen en längre tid. Nagelsmann bygger dessutom hus i München och hymlar inte om att han skulle kunna tänka sig en flytt dit, men Hoffenheim är fast beslutna om att han ska stanna kvar. Men att anställa en 30-åring som huvudtränare för FC Hollywood, hur talangfull han än må vara, är en chansning.
Då är Thomas Tuchel det mer erfarna och rutinerade valet, och han är en perfektionist ut i fingerspetsarna och betydligt mer lik Guardiola än Ancelotti. Han ställer enorma krav på sina spelare, men har visat sig vara en klurig herre att ha att göra med. Med tanke på hur stora delar av spelartruppen vände sig mot Ancelotti kanske Bayern-ledningen är tveksam till att gå på Tuchel-spåret efter dennes tidigare erfarenhet med Dortmund, där broar brändes mot såväl prominenta delar av spelartruppen som av klubbledningen med Hans-Joachim Watzke och Michael Zorc.
Det återstår att se vad som sker med Bayern München i den närmsta framtiden, men klart är att det finns en hel del att jobba med.