Det har gått över 18 år sedan Feyenoord senast kröntes Eredivisie-mästare, men nu tycks väntan till slut vara över. Seger mot Heracles på söndag och Giovanni van Bronckhorst lyckas slutföra det han aldrig mäktade med som spelare.
Det har förstås knappast undgått någon hur det mäktiga holländska fotbollsundret fallit. Innovatörerna och nytänkarna som med självsäkerhet och arrogans pekade ut framtiden för övriga fotbollsvärlden vandrade vilse och fick se andra nationer springa förbi. Eredivisie har tappat i status och Oranje missade EM och är på god väg att missa även VM. Från totalfotboll till totalt mörker.
Men de senaste dagarna har det ändå funnits fog till viss optimism, när Peter Bosz och hans ungdomliga Ajax säkrade en plats i Europa League-finalen genom att slå ut Lyon i semifinalen, efter en imponerande 4-1-seger i första mötet, och i internationell press började det pratas om en återgång till Johann Cruyff-idealen. Men i Eredivisie får dock Ajax med största sannolikhet stå tillbaka för ett annat lag som funnit framgång genom att återgå till grunderna. Och på söndag kan Feyenoord vinna sin första ligatitel sedan 1999.
Senast Feyenoord vann Eredivisie gjorde man det med Julio Cruz och Jon Dahl Tomasson som målfarligt anfallspar, med ett mittfält där Paul Bosvelt och Jean-Paul van Gastel drog i trådarna. Säsongen innan hade Giovanni van Bronckhorst, som drog på sig Feyenoords rödvita tröja för första gången som sjuåring, lämnat för Glasgow Rangers och när han återvände till Rotterdam 2007 efter sejourer i Arsenal och Barcelona var det ett förändrat Feyenoord han fann. Feyenoord hade satsat och värvat in spelare som Roy Makaay, Tim de Cler och Kevin Hofland med förhoppningen om att de skulle leda laget mot Eredivisie-titeln. Man vann förvisso cupen, men i övrigt gick planen fullkomligt i baklås. Skulderna bara ökade och ekonomin vad bedrövlig. Något sportsligt lyft blev det heller inte och ett tag flörtade Feyenoord med nedflyttning, med 10-0-förnedringen mot PSV som lågvattenmärke.
Feyenoord hade satsat helt fel och såg ut att få betala ett dyrt pris för det. I stället träffade de helt rätt. De misslyckade värvningarna och ekonomin som var körd i botten tvingade Feyenoord att vända sig till den egna akademin. Martin van Geel tog över sportchefsrollen från Leo Beenhakker och hans första beslut var att avskeda tränaren Mario Been och ersätta honom med den forne storspelaren Ronald Koeman. Koeman började slussa upp de egna ungdomarna som fostrats på träningsanläggningen Varkenoord och så sakteliga lyfte Feyenoord i tabellen.
Som fotbollsanläggning är Varkenoord ingenting anmärkningsvärt, jämfört med vad många andra toppklubbar kan ståta med och vid första anblicken är det svårt att tro att anläggningen vid skuggan av De Kuip har fostrat otaliga landslagsmän. Mossa och ogräs dyker upp här och där och en och annan anka kan ses vagga förbi i sakta takt på anläggningen som hålls öppen för allmänheten. 19 fotbollsplaner i olika storlekar breder ut sig och runtom anläggningen återfinns en handfull halvrostiga containrar med flagnande Feyenoord-klubbmärken där utrustningen förvaras. Det ser ut som ett Rosta Gärde med fler reklamskyltar, men det är inte faciliteterna utan atmosfären som gör Varkenoord så speciell.
- Våra åskådare och folket som bor i Rotterdam vet precis vad det innebär att arbeta hårt och att förtjäna sitt levebröd. Om man arbetar hårt i 90 minuter och kämpar för varenda centimeter på planen kommer åskådarna att uppskatta det allra mest. Om du inte lägger ner jobbet så kommer de inte acceptera dig. Fansen vill se ett lag som kämpar och spelar för varandra, inte som individualister. I den här klubben säger vi ”hand i hand” och det är någonting som Feyenoord står för. Det är den här klubbens kultur och vi måste införa den här kulturen i våra unga spelare, sen kan vi börja prata om andra egenskaper som vi måste utveckla, sett till teknik, mentalitet, fysik och taktik, förklarar akademichefen Damien Hertog för These Football Times.
I Feyenoord fostras spelarna den hårda vägen. De lär sig arbeta för att nå framgång och just den där arbetsmoralen finns nedärvd i generationer. Rotterdam är en arbetarstad och Feyenoord blev klubben som slöt dem samman. När de tyska bomberna slog staden sönder och samman under Andra världskriget svarade Rotterdam-borna på det enda sättet de kände till. De knöt nävarna och började arbeta för att bygga en ny framtid. Amsterdam droomt, Rotterdam werken, brukar holländarna säga. Amsterdam drömmer, Rotterdam arbetar.
När Koeman började ge ungdomarna chansen så tog de den. Bruno Martins Indi, Daryl Janmaat, Stefan de Vrij, Jordy Clasie, Terence Kongolo tog sig alla från Varkenoord till landslaget och när Louis van Gaals Nederländerna vann brons i VM 2014 var hela elva spelare i truppen sprungna från Feyenoords akademi.
- Idén med att spela unga spelare tillkom på grund av nödvändighet, till följd av finansiella problem. Det är ingen anledning att ljuga om det. Men det har visat sig så framgångsrikt att det nu blivit vår policy, att vi alltid ska försöka få fram nya generationer, har Hertog förklarat.
Van Bronckhorst klev in på ledarsidan i klubben redan under Koeman och Fred Ruttens ledning och när den sistnämnde lämnade klubben 2015 fick klubbikonen Van Bronckhorst ta över huvudansvaret. Han valde att plocka in Jan Wouters och Jean-Paul van Gastel till ledarstaben och tillsammans har de byggt vidare på grunderna som lagts.
- Giovanni har överraskat mig. Jag spelade med honom i Rangers och i Holland men för mig var han aldrig en ledare. Det han gör nu är fantastiskt och han har gjort ett stort jobb med att organisera ett så starkt team runtom honom. Kombinationen av dessa tre (Van Bronckhorst, Wouters och Van Gastel), som är tre väldigt olika karaktärer har varit så inflytelserik, säger Bert Konterman, som var med och vann guld 1999.
Med en sanerad ekonomi och en ny arena, som ska ta in 63 000 åskådare och beräknas stå redo 2022, finns det fog för optimism både på och utanför planen i Feyenoord. Van Bronckhorst har byggt vidare på grunden som lagts där och fått ihop ett lag som väl inkapslar Feyenoords ideal. Där finns talangerna från Varkenoord, som frejdige Rick Karsdorp, Terence Kongolo och kronjuvelen Tonny VIlhena - som nyligen skrev på en kontraktsförlängning - tillsammans med rutinerade herrar som Dirk Kuyt och El Ahmadi samt den danske skyttekungen Nicolai Jörgensen i ett hårt arbetande kollektiv. Där finns också två svenskar, men varken Pär Hansson eller Simon Gustafson har varit med och bidragit särskilt mycket under säsongen.
Feyenoord kopplade ett tidigt grepp om titeln och har behållit det under hela säsongen. Redan förra omgången kunde man säkrat titeln borta mot Rotterdam-laget Excelsior, men Van Bronckhorsts mannar föll överraskande med 3-0. 47 500 hade tagit sig till De Kuip för att följa matchen på storbildsskärm och ännu fler hade samlats i Rotterdams centrum för att fira, och i besvikelsen över det oväntade nederlaget tvingades kravallpolis rycka ut för att lugna fansen när ölflaskor och stolar for genom luften.
- Vi vann inte och därför är vi inte mästare. Vi hade svårigheter och lyckades inte möta förväntningarna i dag. Vi gav Excelsior för mycket utrymme och spelade inte som vi normalt sett gör. Nu måste vi processa den här förlusten och gå vidare. Nu måste vi bara arbeta mot matchen mot Heracles på söndag och vi är väl medvetna om att vid seger så är vi mästare. Mitt meddelande till Feyenoords supportrar och till Rotterdam som stad är att vi alla är besvikna, men att vi måste blicka framåt och att vi kommer behöva dem alla för att lyckas. Vi vet att det här var ett bakslag. Men vi måste bli mästare på söndag, sa Van Bronckhorst efter matchen.
Förlusten gjorde att Ajax åt ikapp avståndet till blott en poäng, men Feyenoord har fortfarande allt i egna händer inför den avslutande matchen mot Heracles. De Kuip har alltid varit fullsatt, oavsett om Feyenoord kämpat för nedflyttning eller ligatitlar, och fansen står alltid bakom sitt lag. Både i Van Bronckhorst och lagkapten Dirk Kuyts uttalanden inför matchen märks det hur desperata spelarna är att ge de trogna fansen någonting att fira efter så lång tid.
- Vi har visat hela säsongen att vi kan hantera pressen och pressen ökar bara i säsongens sista matcher. Vi var inte oss själva mot Excelsior och vi förtjänade att förlora. Nu måste vi placera all vår energi i vår sista match mot Heracles där vi fortfarande har allt att spela för. Vi måste avsluta jobbet på De Kuip. Feyenoords fans ger aldrig upp och de är en stor inspiration för oss spelare. Vi måste visa våra sanna kvaliteter och bli holländska mästare. Vi måste göra det här för Feyenoords fans, säger Kuyt.
Både Kuyt och Van Bronckhorst upprepar samma ord. Måste. Det finns inga val. På söndag ska Feyenoord bli mästare för första gången på 18 år och supportrarna ska äntligen få fira. Spelarna är redo att göra jobbet - och är det någonting man kan i Feyenoord och Rotterdam så är det att knyta näven, skrida till verket och få arbetet utfört.
@Jimmyewertsson
