Thomas Tuchel - Operation Chelsea

Bild från Bildbyrån

Thomas Tuchel - Operation Chelsea

Under ett tag kändes det som om jag var den ända att inte se storheten i dagens Chelsea. Detta har varit en lång säsong och på något vis har bilden av Chelsea under Lampard gnagt sig fast i minnet och egentligen fått stanna kvar där. Ett naivare, stundtals oorganiserat lag med stora satsningar på unga spelare underifrån som ska bära frukt längre fram i tiden. Inte för att man nödvändigtvis behöver det, utan för att spelarna man fick in efter Chelseas stora transfersommar inte gav det utslag man kunnat hoppas på. För, ingen kan rimligtvis påstå att Timo Werner levt upp till sina förväntningar. Visst, han tar löpningar, öppnar upp och är yvig för motståndaren men har mycket kvar att jobba på i boxen. De andra två stora, Hakim Ziyech och Kai Havertz har inte heller rosat marknaden men har samtidigt varit skadade och därför fått sparsamt med speltid. Det råder trots allt ingen tvekan om vilken kvalité alla dessa spelare sitter på, även fast utdelningen ännu inte korrelerat med prestationerna på planen.

Chelsea har sedan Tuchel tog över blivit ytterst stabila. Man släpper inte in mål, samtidigt som man gör mål, vilket ofta brukar vara en ganska bra formel för att vinna fotbollsmatcher. Skämt åsido så ser Chelsea oerhört stabila ut bakåt, man släpper ju inte in några mål! Däremot såg det inte lika bra ut när Lampard fick avgå den 25 Januari. Man låg på en nionde plats i tabellen och tankarna om en Champions League final var minst sagt ganska avlägsna. Lampards avsked var inte heller en jättesvår ekvation att räkna ut, för December var ingen vidare förträfflig månad för Londonlaget. Man spelade endast 1-1 hemma mot Krasnodar i Champions League gruppspelet, radade upp förluster mot Everton, Wolves och Arsenal samt ett oavgjort resultat mot Aston Villa. Dessa resultat visade ingen större poängskörd utan ynka sju pinnar fick man med sig in i från December inför det nya året, alltså mindre än hälften av totala poängen i ligaspelet.

Vändningen

Sen kom som sagt Thomas Tuchel! Från PSG och Paris till London och Chelsea. Det är tämligen komiskt att Tuchel kom från PSG med tanke på deras uttåg ur Champions League senast på Etihad Stadium. Där Tuchel och Chelsea i andra semifinalen slog ut Real Madrid förhållandevis komfortabelt. På köpet blev han den förste tränaren någonsin att ta sitt lag till Champions League final två år i rad med två olika klubbar. Förutom den meriten som är få förunnad så har Tuchel återfunnit Chelsea totalt, något som så få nytillträdda tränare lyckats göra. Dessutom är det bara några månader vi pratar om som den här ”makeovern” har pågått. Förutom det rejäla snedsteget mot West Brom så har Chelsea mer eller mindre gått klockrent i alla turneringar. Man har vunnit mot Englands om inte Europas tveklöst bästa lag i form av Man city i FA-cup semin. Vunnit mot Liverpool och Tottenham i ligan och slagit ut La Ligas två största i Champions League.

Truppen eller tränaren?

Om man tittar på hur bilden såg ut för Chelsea under Lampards sista dag på kontoret så hade två titlar år 2021 varit ett absolut rån! Inte ett litet snatteri på lokala godisbutiken utan ett rån av den allra största magnituden. Om man tittar på var Arsenal är just nu så såg det faktiskt ännu jävligare ut för Chelsea i samma veva som när Arsenal körde över dem på Emirates med 3-1 i December. Spolar vi fram några månader senare så är ett lag i Champions League final och ett utslaget ur Europa League där man med allra största säkerhet missar europaspel säsongen 2021-2022 (första gången på 26 år!) . Man kan alltid diskutera förutsättningarna i en klubb vad gäller spelartrupper och förberedelser när en tränare tar över. På förhand kan man tycka att Arbeta bör ha haft mycket bättre förutsättningar att sätta sin prägel på Arsenal men samtidigt kan spelarmaterialet mellan de två londonklubbarna diskuteras.

För oavsett hur mycket pengar Pepe köptes för så kan man inte ducka för hans i bästa fall mediokra insatser, oftast rent ut sagt dåliga. Lille har lyckats göra en fantastisk affär genom försäljningen av Pepe för ca 70 miljoner pund. En affär som väger tungt i deras framgång där man nu håller på att vinna Ligue 1 för första gången på 11 år. Detta kanske inte låter som en helt osannolik bragd men med tanke på hur PSG ser ut samtidigt som man inte får glömma Monaco, Marseille och Lyon så får man säga att det någonstans ändå är en bragd. För pengarna som Pepe (och Gabriel som också kom från Lille) genererade, har man kunnat ta in förstärkningar i form av bland annat Burek Yilmaz. Förvisso på fri transfer men än så viktig med sina 15 mål och 5 assist hittills i år. Renato Sanches är inte heller ett dåligt namn som kom in för 25 miljoner € från Bayern München - Lilles då, dyraste värvning någonsin. För året efter slog man åter sitt transferrekord när Jonathan David kom in för 27 miljoner € från Belgiska Gent. Att sköta transfermarknaden på rätt sätt skapar stora möjligheter likväl som stora bakslag ifall man missköter eller missbedömer den. Vilket vi kan se hos Arsenal de senaste åren.

Chelsea har bättre spelare på pappret som dessutom också visar det ute på planen. Dessutom så är Arbeta oprövad, förutom sin tid i Arsenal där resultaten varit alldeles för dåliga och prestationer fruktansvärda stundtals. Tuchel är prövad och har fler och bättre verktyg att jobba med. Att kunna få ihop det så bra under så kort tid är däremot anmärkningsvärt. För, diskussionerna kring hur stor påverkan en manager har på sitt lag är ofta ovissa och svåra att sätta fingret på. Spelarna är de som faktiskt ska bevisa ute på planen men managern har givetvis en lika viktig roll att spela när det kommer till goda prestationer. I slutet av dagen hade trots allt Lampard samma verktyg som Tuchel har idag, verktyg som han faktiskt själv införskaffade. Resultaten mellan dessa två är alldeles för olika för att inte kunna dra slutsatsen att managerns roll faktiskt legat bakom den stora förändringen. För Arsenals del kanske det också är det som krävs för att hitta hem igen. Chelsea ser onekligen ut att ha hittat hem och kommer vara väldigt farliga de kommande åren. De blåa från London har definitivt tagit steget till att vara en seriös titelkandidat inför nästa år!