Nederländerna väntar i den andra gruppspelsmatchen och det är ett land jag har lite speciella känslor för.
Som 29-årig målvakt var jag på toppen av min karriär med flera olika valmöjligheter. Från USA hörde Orlando av sig och det fanns alternativ i länder som Cypern och Turkiet.
Men så ringde Feyenoord och då kändes det självklart att välja en flytt dit. Min dotter var bara tre månader gammal när flytten gick ner, men min fru kunde vara mammaledig så generellt sett var tajmingen perfekt. Nederländerna är dessutom ett land som påminner mycket om hur Sverige fungerar, både i vardagen och kring det fotbollsmässiga - så det var enkelt att trivas där.
På den tiden var dessutom den holländska ligan väldigt högt ansedd och inte minst Feyenoord var ett lag som satsade. Henrik Larsson, en annan helsingborgare, hade spelat där så jag hade följt klubben länge. När vi med HIF spelat Europacupmatcher i Holland insåg man även snabbt att det var bra drag på läktarna på fina arenor - någonting som inte förändrats sedan dess.
När jag kom dit var Feyenoord ett lag som vann titlar. Jag vann både ligan och cupen under min tid i klubben och hade äran att vara delaktig i en storhetsperiod.
Den holländska fotbollen har lite annorlunda seriesystem när det kommer till eliten, där storklubbarna ofta har B-lag högt upp. Men så har de stora klubbarna också extremt många spelare. Man tvingas hantera balansen mellan bredd och elit annorlunda.
Jag såg nästan bara elitperspektivet, men uppskattade att klubben stod väldigt nära de lokala breddföreningarna. Under försäsongen i juni spelades ofta träningsmatcher mot de lokala lagen som spelade många divisioner ner. Det handlade mer om varumärkesbyggande för klubben snarare om sportslig utveckling i just de matcherna, men jag gillade det skarpt och kan ibland sakna det tänket in svensk fotboll.
Nederländernas öppningsmatch i VM var fullt godkänd. De spelade 2-2 mot ett bra Japan. Visserligen var Nederländerna på en högre nivå för tio år sedan, men man har fortfarande idel toppnamn på varje position och spelar väldigt snabb fotboll.
Sverige kommer att få stora problem i den här matchen!
Ett av problemen heter Jan Paul Van Hecke. Mittbacken som har en fantastiskt fin passningsfot. Hans passningar kan slå sönder lagdelar och eftersom Sverige lär ligga lägre nu än mot Tunisien måste vi vara på vår vakt mot hans uppspel. Mycket av presspelet lär handla om att styra Nederländernas uppspel till andra spelare. Inte för att Virgil Van Dijk är dålig precis, men det vore bättre för Sverige om han får mer boll än Van Hecke i det uppställda spelet.
För Sverige gäller det att prata mycket med varandra ute på planen och skydda varandras ryggar. Kommunikationen blir en viktig faktor.
Kan vi dessutom vila med bollen när vi får chansen vore det gynnsamt. Så det inte blir som mot Norge där det plötsligt är fem eller sex man i backlinjen - och när man väl får tag i bollen så finns det ingenting att jobba med.
Isak och Gyökers måste hålla i bollen när de får tag på den och vinna en del frisparkar så resten av laget kan flytta upp.
Det ska dessutom bli intressant att se hur Nederländerna reagerar på den sent insläppta kvitteringen mot Japan. Nu är de mer eller mindre piskade att vinna om de ska ta hem gruppsegern.
För svensk del är jag fortsatt orolig för det kollektiva försvarsspelet. Det fanns vissa stunder mot Tunisien där det var väldigt virrigt. På Granens tid fanns det en självklarhet i att de bitarna verkligen satt. Så är det inte längre. Jag är orolig för hur Sverige kommer att hantera den giftige vänsteryttern Cody Gakpo och inte minst playmakern Frankie De Jong. Den senare blev väldigt defensiv mot Japan och kommer nog att synas högre upp i banan denna match – vilket blir en utmaning…
