Sverige 1. Nederländerna 5.
Vi mötte visserligen ett av världens bästa offensiva lag.
Men nej, det finns inga förmildrande omständigheter efter en sådan här överkörning.

Den här kvällen förstördes fort.
Redan efter fem minuter sprack den svenska nollan och sedan rullade det på.

Nederländerna har individuellt skickliga spelare, särskilt på kanterna. Det gällde för svenskarna att hjälpa varandra i försvarsspelet och inte hamna i en-mot-en-dueller där ute. Att förlora så få dueller som möjligt och skydda varandras ryggar.
Men de svenska spelarna utsatte varandra för en-mot-en-lägen på kanterna gång på gång.

Att det blev fem insläppta handlade inte om målvakt Kristoffer Nordfeldt. Ur mitt målvaktsperspektiv ser jag inte att han skulle kunna göra något åt något av målen.

Det här handlar inte heller så mycket om något taktiskt.
Sverige visste vad som krävdes. De hade en defensiv grundinställning. Ändå var utförandet av försvarsspelet för dåligt.

Framför allt handlar det om hur mittbackarna agerade.
Man kan visa hur många klipp som helst och planera hur mycket som helst inför en match, men…
När inspelen kom in mot mål misslyckades förste försvararen med att täcka första ytan vid alla de tre första målen.
Det gäller att ta sig ned så långt man kan, så att man kan bryta det långa inspelet (från Cody Gakpo på 1–0 och Denzel Dumfries på 2–0 och 3–0).
Gör man inte det, blir det så här.

Bör förbundskapten Graham Potter nu peta någon eller några till matchen mot Japan?
Isak Hien är en spelare som jag trott mycket på som blivande försvarsgeneral. Han har fått goda recensioner i Atalanta också.
Men han har tyvärr stora problem i landslaget.
Han förlorade dueller och han hamnade på efterkälken mot Brian Brobbey.
Sedan är frågan hur status är på de möjliga ersättarna, som exempelvis Carl Starfelt – blir det verkligen bättre med någon annan?

***

Många spelare i Nederländerna imponerade på mig.
Brobbey längst fram var bra. Han är inte jättelång och -stor, men han agerar som om han vore det.
Cody Gakpo är vass, men det förväntade jag mig efter att ha sett honom mycket i Liverpool.
Crysencio Summerville kom in i paus och var inblandad i alla tre mål i andra halvlek.
Dumfries låg bakom de två första – en spelare som vi för övrigt mötte när jag spelade i Feyenoord och han i Sparta Rotterdam.
Frenkie de Jong – enorm klass.
Målvakt Bart Verbrüggen stod för flera bra räddningar.

Däremot tror jag inte att Nederländerna kommer att gå särskilt långt i turneringen – deras försvarsspel är inte tillräckligt bra.

***

Ska vi avsluta med något positivt, trots allt?
Som jag nyss nämnde, tvingades Verbrüggen att visa sina kvaliteter några gånger. Anthony Elanga kom in med sin fart och gjorde ett vackert mål.
Sverige har fortsatt kvaliteten att skapa sig en biljett in i nästan alla matcher – så pass bra är Viktor Gyökeres, Alexander Isak, Benjamin Nygren och Amir Ayari.

Men det gäller att vi ger oss själva chansen.
När försvarsspelet ser ut som idag, spelar det ingen roll vilken potential våra offensiva stjärnor har. Tyvärr.

I början av april meddelade Linköping att Nick Shore inte kommer bli kvar i klubben.

Nu överväger LHC att ångra sig, avslöjar Expressen.

Östgötarna har hamnat i en prekär situation - inte minst med tanke på att Eskild Bakke Olsen har skrivit på ett NHL-avtal.

Det finns många fördelar med Shore. Inte minst att han har bevisat en hel del i SHL de senaste åren, känner till klubben mycket väl och på så sätt har en relativt låg "risknivå".

Amerikanen anslöt till HV71 under pågående säsong (2021/2022) och har lirat i den svenska högstaligan sedan dess.

Det blev 28 poäng - varav elva mål - på 50 matcher den gångna säsongen. En poängskörd som endast tre andra Linköpingsspelare (Robin Kovacs, Eskild Bakke Olsen och Markus Ljungh) överträffade.

Nick Shore är i första hand känd för tiden i NHL, där han har gjort totalt 304 bataljer (inklusive Stanley Cup-slutspelet).

Det har varit en "snackis" i allsvenska kretsar en längre tid. Nu är det officiellt att Kim Johansson förstärker Kalmar.

Antalet gäller i två säsonger.

En synnerligen välkommen förstärkning för KHC, som har åkt på en del väldigt tunga avbräck inför den kommande säsongen - inte minst på backsidan.

Den 28-årige backen med rötterna i Luleå har meriter från spel i SHL.

Det har framför allt blivit spel i HockeyAllsvenskan, där han gjort många bra säsonger.

Lägg därtill en tvåårig - och framgångsrik - sejour i den finska högstaligan, där backklippan lirade så sent som i fjol.

General managern Daniel Stolt om prestigetillskottet.

- Kim kommer bli en viktig spelare hos oss med sin erfarenhet och rutin. Det är en stark skridskoåkare med offensiv uppsida som säkerligen kommer leverera en hel del poäng för oss. Att Kim väljer att skriva två år med oss känns riktigt bra, säger Kalmars general manager till klubbens hemsida.

Johansson lockades av klubbens höga ambitioner.

- Känns grymt kul att få komma till Kalmar. En förening som vill framåt och har ambitioner, vilket var det som lockade mest! När Daniel ringde kände jag direkt att det skulle passa bra för mig och familjen, säger han.

Victor Gagic har varit en vass center i Hockeyettan i många säsonger i följd.

Det kommer inte bli något mer spel i den svenska tredjeligan och inte något lir överhuvudtaget.

"Det här är ett tungt avbräck. Mycket tungt. Men samtidigt vet vi också att det finns något större än en enskild spelare. Kraften som byggt Halmstad Hammers genom generationer. Kraften som fostrat Victor Gagic sedan barnsben. Den kraften sitter kvar i väggarna, i omklädningsrummet, på isen och i människorna runt föreningen. Och den ska föras vidare. Dina gamla lagkamrater kommer att knyta näven ännu hårdare och tillsammans se till att det du varit med och byggt fortsätter att leva vidare. Du lämnar med flaggan i topp. Precis som en lagkapten ska göra", skriver Halmstad på klubbens hemsida.

Gagic blev moderklubben Hammers trogen hela karriären (bortsett från en säsong i Troja/Ljungby), vilket sannerligen inger respekt.

En intressant notering i övrigt är att det blev hela 49 (!) poäng på 43 matcher den gångna säsongen, vilket var 27-åringens poängbästa säsong i Hockeyettan någonsin.

Nu står det klart vilka spelare som Graham Potter plockat ut i startelvan som spelar mot Nederländerna klockan 19.00. Det blir samma elva spelare som spelade senaste matchen mot Tunisien.

Efter 5-1-segern mot Tunisien väljer Graham Potter att ställa upp med samma startelva igen - mot Nederländerna. Detta är första mötet mellan Sverige och Nederländerna i VM-sammanhang sedan 1974 då lagen spelade 0-0.

Sveriges startelva: 23 Kristoffer Nordfeldt – 21 Alexander Bernhardsson, 2 Gustaf Lagerbielke, 4 Isak Hien, 3 Victor Nilsson Lindelöf, K), 5 Gabriel Gudmundsson – 10 Benjamin Nygren, 16 Jesper Karlström, 18 Yasin Ayari – 17 Viktor Gyökeres, 9 Alexander Isak.

Ersättare: 1 Jacob Widell Zetterström (mv), 6 Herman Johansson, 7 Lucas Bergvall, 8 Daniel Svensson, 11 Anthony Elanga, 12 Viktor Johansson (mv), 13 Ken Sema, 14 Hjalmar Ekdal, 15 Carl Starfelt, 19 Mattias Svanberg, 20 Eric Smith, 22 Besfort Zeneli, 24 Elliot Stroud, 25 Gustaf Nilsson, 26 Taha Ali.

Nederländerna som står som hemmalag i denna match ställer upp med ett starkt lag ikväll.

Nederländerna: Bart Verbruggen - Denzel Dumfries, Jan Paul van Hecke, Virgil van Dijk, Micky van de Ven - Ryan Gravenberch, Frenkie de Jong, Tijjani Reijnders - Brian Brobbey, Donyell Malen, Cody Gakpo.

Först firar vi midsommar och sedan väntar Sveriges största test hittills i VM.
Det blir en tuff match mot Nederländerna på lördag klockan 19. Det gäller så klart särskilt att vara disciplinerade i försvarsspelet.
Samtidigt kan vi räkna med att motståndarna har stor respekt för Viktör Gyökeres och Alexander Isak efter uppvisningen mot Tunisien.

Nederländerna kommer att ha mycket boll.
Om jag varit deras förbundskapten Ronald Koeman, hade jag sett till att hålla kvar en extra spelare där bak för att försvara mot Gyökeres och Isak.
Jag tror att holländarna är så pass naiva att de tror att de två mittbackarna kommer att klara av att stå en mot en mot våra anfallsess, men med en extra spelare kan mittbackarna fokusera på ytan bakom sig – både Gyökeres och Isak är extremt snabba i djupledsspelet.

Sedan är ju en av Nederländernas mittbackar Virgil van Dijk och det är ju inte direkt någon dålig spelare!
Jag spelade med honom under min sista tid i Groningen (2011) när han kom upp som en stor talang. Redan då var han otroligt fysiskt stark. Holländska spelare är ju oftast uppväxta med att vara extremt skickliga med bollen, men hans storlek stack ut. Han älskade att försvara, att sätta in huvudet och offra sig för att vinna dueller. Det är de egenskaperna som gör att han kommit så långt.
Man såg att Virgil van Dijk skulle gå långt, även om man inte visste att han skulle bli landslagskapten och stjärna i Liverpool.
Han är en jättefin kille. Ödmjuk och hårt jobbande. Jag är glad att han kommit så långt som han gjort.
Fast på lördag hoppas jag att det inte går så bra för honom…

Fasta situationer kommer att bli en nyckel för Sverige på lördag – inte minst att hålla koll på just van Dijk.
Nu förlorade han ju faktiskt en duell mot en mycket mindre spelare när Japan gjorde mål på hörna – det handlar om att komma in i situationerna med hög hastighet när man är mindre och van Dijk stod lite på hälarna i just den situationen. Men jag tycker att han är bättre på offensiva fasta situationer, än defensiva.

En rolig detalj är för övrigt att van Dijk ofta hoppade in som anfallare i Groningen, just på grund av duellspelet och nickstyrkan.

Annars ser jag ingen specifik spelare som Sverige ska se upp med mer än någon annan – Nederländerna är otroligt skickliga i samtliga lagdelar och är hot på båda kanterna och centralt. Det handlar som sagt om att sätta det kollektiva försvarsspelet!

Det finns ingen anledning för Graham Potter att göra några ändringar i sin startelva efter en 5–1-seger.
Kör vidare på samma gubbar – så att man lär känna varandra bättre och skapar ännu bättre relationer på planen.

Om vi lyckas hålla ett oavgjort resultat eller rentav leda matchen, hoppas jag få se inhopp för Anthony Elanga och Taha Ali.
Där har Sverige två otroliga omställningsspelare. Med deras hastighet och individuella kvalitet, kan vi få en rejäl effekt under sista delen av matchen.

Taha jobbade jag ju själv med när jag var sportchef i HIF. Han var bra då (2022), men jag hade inte trott att han skulle vara en del av ett svenskt VM-lag 2026. Det är imponerande att ta sig till en VM-trupp genom att spela i Allsvenskan och vara 27 år gammal.
Jag har nog aldrig sett en spelare som är så duktig en mot en och så skicklig i att göra det med hastighet och kontroll – det vi arbetade med under hans tid i HIF var att han skulle göra fler mål och assist.
De senaste åren har han utvecklat de delarna i spelet mycket.
Det är kul för Taha att vara med i USA och jag tror att han kan bli väldigt användbar på planen också.