Sportslig ledning

Växjö behåller tre av fyra i sin sportsliga ledning. Henrik Evertsson sitter kvar som general manager, och Jörgen Jönsson är huvudtränare. Som assisterande tränare är Fredrik Hellgren kvar, men Niclas Rahm är utbytt mot Emil Rasmussen som den andre assisterande tränaren.

Spelartruppen

Växjö har haft en låg spelaromsättning - men de spelare som lämnar är tre toppspelare. Laget förlorar Kalle Kossila, Robert Rosen och Marcus Sylvegård. Det är tre av de fyra främsta i Växjös poängliga från den förra säsongen som försvinner.

Växjö har värvat Otto Koivula och Karl Henriksson från AHL. Från Linköping kommer Sebastian Strandberg, medan Dennis Rasmussen kommer från Davos. På backen har Petter Granberg värvats från Skellefteå som en defensiv klippa. Medan målvaktssidan lämnas oförändrad.

Ekonomi

Växjös koncern backade med -0,5 miljoner under säsongen 2023/2024. Omsättningen steg från 165 till 167 miljoner, och klubbens egna kapital var 44 miljoner vid tidpunkten för bokslutet. Framförallt var det ett dyrt CHL-spel och räntor som tyngde ekonomin.

Snabbanalys

Växjö har tappat tunga pjäser - men de har samtidigt värvat profilerade spelare i en rätt och utvecklingsbar ålder. Laget ser ut få samma slagstyrka som förra säsongen. Men det kan ta tid att få igång en lagmaskin som är uppe på tidigare års höga höjder.

Under föregående säsong värvade Luleå hockey Frédéric Allard. Allard hade NHL och AHL-meriter och beskrevs som en funktionell tvåvägsback med offensiv uppsida.

Hans vistelse i Luleå inleddes med en skadeperiod och när han var spelredo visade han upp ett ytterst svagt spel. Han hade tydliga problem med positionsspelet i egen zon, var långsam på skridskorna och producerade nästintill inga poäng, trots en hel del speltid i powerplay. Han producerade endast 9 poäng på 38 matcher trots att han matchades som om han presterade som en toppback i ligan av tränartrion i Luleå. Han spelade i genomsnitt 18.57 minuter per match, detta trots att han efter sin skada matchades in försiktigt initialt. Allard hade även en svag +/- statistik och landade på -12 när säsongen var över.

I en intervju med Norrländska Socialdemokraten berättar Allard att han är missnöjd med säsongen och att han aldrig kände sig hel från skadan och därav inte kunde göra sig själv rättvisa under hela säsongen.

I Luleå-podden Vårat gäng berättade Ulf Engman att han haft allvarliga samtal med Allard då varken sportcheferna eller tränarna var nöjda med hans prestationer under föregående säsong. Han berättade då att Allard var självkritisk och lovade (!) att göra en bättre säsong. Engman menade att han litade på Allards ord och även under kommande säsong kommer Allard att skrinna ut i Coop Arena. Det märkliga med det samtalet är naturligtvis att Allard även under föregående säsong, såklart, försökte göra sitt bästa. Allard själv måste ha blivit förvånad då han fick spela mycket, vilket brukar vara ett traditionellt tecken på att man gör det bra, bara för att sen efter säsongen få veta att ingen i ledningen varit nöjda. Detta skickar motsägelsefulla och märkliga signaler till Allard själv, lagkamraterna och fansen.

Det som är det märkliga med hela Allardhistorien är att Luleås tränartrio med Bulan, Stridh och Kyrö under säsongen gav Allard ett mycket stort förtroende. Detta visades i praktiken ute på isen då Allard fick mycket speltid och under stora delar av säsongen var bosatt i Luleås powerplay. Detta trots att Allard inte alls presterade på den nivå som hade krävts. Under säsongen försökte jag förstå matchningen av honom och försökte tänka att tränarna såg en stor potential i Allard och därför valde att spela honom i hopp om att han skulle få en lidnersk knäpp i slutspelet. Men underprestationen tilläts fortsätta och han belönades med speltid i kritiska lägen, ända fram till säsongens allra sista match då han som en blixt från klar himmel plötsligt blev bänkad. Än mer märklig blir historien av det faktum att tränartrion bör ha haft kännedom om att Allard kände av skadan och därför inte kunde spela på en tillräckligt hög nivå.

Under kommande säsong hoppas jag att Allard är hel och ren och matchas utifrån prestation. Om hans löfte om att spela bättre inte infrias vill jag se andra spelare på isen. Jag är personligen ytterst skeptisk till att Allard kommer att kunna prestera på ett sådant sätt att han kan bära runt 20 minuters speltid och göra laget bättre. Spelare som Sellgren och kanske även Jansson tror jag skulle göra det minst lika bra i powerplay. Om Allards föregående säsong är en måttstock för en tillräckligt god prestation är fallhöjden med att prova andra på Allards position verkligen inte hög.

Skribent: Johan Barkestam

Sportslig ledning

I Timrå är Kimmo Kapanen fortfarande general manager, men under sig har han bytt till ett nytt ansikte i båset när Andreas "Ante" Karlsson ersätts av Olli Jokinen som huvudtränare. Olli Jokinen kommer till Timrå efter tre år som huvudtränare i finska Jukurit.

Andreas Molinder blir inte kvar i SHL-laget, men fortsätter sin tränarroll i J-20 laget. Han ersätts av Mika Hyvärinen som en av tre assisterande tränare, som även blir Lars Marklund och Morten Madsens roll till den kommande säsongen.

Spelartruppen

Timrå har haft en relativt låg spelaromsättning i jämförelse med många andra klubbar. På backsidan har man förlorat två ledande spelare i Axel Rindell och Joonas Lyytinen. På center/forwardsplats har man tappat Albin Lundin och Robin Hanzl.

In på backsidan kommer Lukas Pilö och Linus Nässen. Framåt har Timrå förstärkt sin offensiv med Oliver Kapanen (Kalpa) och Anton Lundmark (Tingsryd). Viktigast av allt för Timrå är de förlängt med Anton Lander, han har skrivit på ett nytt treårskontrakt - och fortsätter sin kaptensroll.

Ekonomin

Timrå IK gjorde ett starkt ekonomiskt år säsongen 2023/2024. De gjorde ett positivt resultat på 4,6 miljoner. Omsättningen ökade tolv procent till 124 miljoner. Det egna kapitalet uppgick till 10,7 miljoner vid tiden för bokslutet.

Snabbanalys

Timrå har byggt ett svårbedömt lag. De har haft en relativt låg spelaromsättning, men samtidigt tagit in två nya tränare som ska forma sin grupp. Backsidan ser inte lika stark ut, medan center/forwardssidan ser relativt jämbördig ut i jämförelse med förra säsongens trupp.

Timrå har en relativt liten plånbok i jämförelse med SHL:s topplag. Det gör att budgetvärvningarna måste träffa rätt. Timrå har dock kvar kedjan Filip Hållander-Anton Lander-Anton Wedin, och utöver det Jonathan Dahlen och Emil Pettersson. Så det finns utrymme för minst två riktigt starka kedjor.

Timrå skulle behöva en stark offensiv back till laget, och målvaktssidan är lite trubbig. För denna upplaga av Timrå kan det bli både fågel eller fisk under Olli Jokinens finska vingar.

Luleå backsida har inte förändrats alls inför kommande säsong. Det är positivt och lite skrämmande på samma gång då laget underpresterade under föregående säsong. Det positiva är naturligtvis att Luleå fick behålla förra säsongens stora utropstecken i form av Jesper Sellgren och att Bulan kan arbeta vidare med kontinuitet i den här lagdelen då forwardssidan byggts om så markant. Det skrämmande är att backsidan ser tunn ut och att ingen av backarna konsekvent lyckades övertyga i powerplay under föregående säsong.

Så här kan Luleås backsida komma att se ut:

Sellgren – Laaksonen

Gustafsson – Hardegård

Allard – Själin

Jansson

Sellgren är en riktigt bra back som Luleå ska vara mycket glada över att ha fått behålla. Han har en ytterst välfungerande skridskoåkning, vilken han då och då visar upp i samband med effektiva uppåkningar. Kommande säsong hoppas jag att Sellgren vid fler tillfällen vågar utmana in mot målet. Då kan även hans offensiva uppsida stärkas. Sellgrens enda tydliga svaghet är hans lösa skott. Kanske var det den faktorn som gjorde att han konsekvent lämnades utanför powerplay av tränartrion.

Laaksonen är en rightfattad back som verkligen blandar och ger. Hans styrkor är att han åker runt och är retsam och smågrinig, vilket är en beståndsdel som Luleå behöver. Han vågar göra saker med pucken och har ett rätt vasst skott. Problemet med Laaksonen är att han i sin iver att bidra ibland dräller med pucken och sätter laget i problem.

Kapten Gustafsson är inte den spelare han en gång var, men fortfarande är en han en stabil backpjäs. Han såg bättre tränad ut under förra säsongen och det är en absolut nödvändighet då Bulan lastar kopiösa mängder istid på Gustafsson. Gustafsson kan spela i alla spelformer och är en mycket bra ledare i omklädningsrummet. Det vittnar i stort sett alla som haft med honom att göra om. Gustafssons styrka är att han är stabil och har bra, distinkta uppspel. Hans svaghet är att han är rätt seg på skridskorna och att han slagskott i powerplay ofta dundrar i plexit.

Hardegård började fjolårets säsong på ett mycket bra sätt och både powerplayspelet och straffläggningskills visades upp. Han är stabil i egen zon och kan spela i både offensiva och defensiva situationer. Hardegård mattades dock betänkligt under slutskedet av säsongen och just jämnheten och segheten på skridskorna är två frågetecken.

Allard besitter säkerligen en hel del skicklighet, men detta lyckades han dölja tämligen väl under föregående säsong. Han har lovat bot och bättring inför nästa säsong, men tills detta är bevisat är han en av Luleås största svagheter, i synnerhet som han matchas orimligt mycket av tränartrion.

Själin är en underskattad gnuggare i Luleås backuppsättning. Undantaget några svaga matcher under inledningen av förra säsongen står Själin för ett stabilt och uppoffrande backspel. Han kräver lite eller inget för att vara nöjd, utan gör sin roll utifrån bästa förmåga. I boxplay sliter han på och blockerar mängder med skott. Han och Engsund hade under många år en bra kemi och nyckeln blir att hitta en mer spelande back att sätta bredvid Själin så han får göra det han är bäst på. Själins svagheter är det offensiva spelet samt stundtals bristande kreativitet i samband med uppspel.

Jansson är en ung rightfattad back som hittills inte alls fått möjligheten att visa upp sina styrkor. Janssons styrkor är ett vasst skott och en rörlig skridskoåkning. Då Jansson mest fått nöta bänk och aldrig spelar i powerplay har hans möjligheter att uppvisa sina förtjänster varit små, medan hans problem i defensiven blivit tydliga. Förhoppningsvis har ytterligare en sommar med styrketräning och nyttiga erfarenheter från föregående säsong lett till att han kan äta sig in i truppen i år.

Sammantagen analys: Luleås backsida är stabil, men tunn. Styrkan är att många spelare kan spela många minuter och har erfarenhet av ligan. Svagheten är att en riktigt bra powerplayback saknas, dessutom saknas en defensiv general av engsundklass. Den typen av backar brukar ofta vara en avgörande parameter för att lag som vill utmana om guldet.

Skribent: Johan Barkestam

Sportslig ledning

Den sportsliga ledningen i Skellefteå är helt oförändrat. Erik Forssell har rollen som general manager. I båset är det återigen Robert Ohlsson som har huvudansvaret, och Pierre Johnsson som delar den assisterande rollen med Andreas Falk.

Krister Holm är även kvar i sin roll som lagets videocoach och målvaktstränare. Därmed är den guldvinnande kvintetten oförändrad.

Spelartruppen

Skellefteå har tappat Petter Granberg, Filip Sandberg och Elias Salomonsson. Denna trio spelare är det största avbräcket sett till vad de presterade på isen.

Axel-Sandin Pellikkas framtid är lite oklar eftersom han har ett NHL-kontrakt med Detroit, men sannolikt blir han kvar i SHL, enligt Folkbladet.

Skellefteå har värvat veteranen Marcus Eriksson (Södertälje) och den norska supertalangen och junioren Michael Brandsegg-Nygård (Mora) till forwardssidan.

På backsidan kommer Pontus Johansson in från Frölunda. I övrigt är det många juniorer som sniffar på en SHL-plats och kan räkna med viss speltid under SHL-säsongen.

Ekonomin

Skellefteå var framgångsrika från ett sportsligt perspektiv. Laget vann SM-guld och J-20-SM-guld. Samtidigt som damerna gick upp i SDHL.

Skellefteå gjorde trots framgången ett resultat på -4,8 miljoner. Det egna kapitalet är dock bra, med 77 miljoner inom koncernen.

Snabbanalys

Skellefteå ser lika slagkraftiga ut denna säsong - som när de vann SM-guldet för någon månad sedan.

Kärntruppen är i stort sett intakt, med många egna produkter. För kvar finns Oscar Lindberg, Jonathan Pudas och Pär Lindholm som tre av de starkaste profilerna.

Att Skellefteå ständigt har egna produkter som kommer fram, och därtill har en intakt sportslig ledning och ett guld att försvara talar för Skellefteå till kommande säsong.

Östersund meddelar på sin hemsida att tre spelare lämnar klubben.

Det blev nytt kontrakt i HockeyAllsvenskan för Östersund, men tre av spelarna som inte kommer vara kvar är Georgs Golovkovs, Sebastian Benker och Josef Ingman.

Klubben skriver på sin hemsida:

"Det står nu klart att tre spelare som anslöt till ÖIK den gångna säsongen inte spelar vidare hos oss.
Georgs Golovkovs, Sebastian Benker och Josef Ingman lämnar ÖIK efter en säsong i klubben."