Sverige mot Frankrike. Det går ju att tänka sig enklare motstånd.
Däremot kan jag inte tänka mig någon svårare i detta VM.
Ärligt talat vet jag inte riktigt vad man ska göra för att slå Frankrike. Frontfyran med Olise, Dembele, Mbappé och Doué är minst sagt respektingivande… Deras ersättare på bänken likaså.
Men det är fotboll det handlar om. Frankrike vinner kanske mot Sverige nio gånger av tio – det gäller att hoppas på att det är den där tionde gången och göra allt för att maximera förutsättningarna.
Insatsen mot Japan gör att det är enklare att få upp hoppet inför 16-delsfinalen.
Som jag skrivit tidigare i bloggen, såg jag på förhand Japan-matchen som den svåraste i gruppspelet.
Att Sverige löste den uppgiften så bra som de gjorde, imponerar.
Vi kom från 1–5-smällen mot Nederländerna – och vi var till och med närmast segern mot Japan.
Nu spelar jag tyvärr inte fotboll längre, men om jag hade gjort det hade jag velat spela under Graham Potter. Hans ledarskap framstår som ganska unikt.
Han tog över ett landslag med enormt dåligt självförtroende – och såg till att vi gick till VM.
Han fick en rejäl smäll i genrepet mot Norge, men sedan krossade vi Tunisien.
Han fick en ny smäll mot Nederländerna – Sverige reste sig igen.
Det är i hur man hanterar förluster som man visar vilken personlighet man har. Det har han verkligen lyckats med i landslaget.
Inför Japan fattade han beslut som var mycket överraskande – särskilt målvaktsbytet och att sätta Victor Lindelöf på mittfältet.
Dessutom fick Elliot Stroud starta sin första landskamp i karriären.
Det var beslut som satte Potter i skottgluggen – hade det gått dåligt, hade han utsatt sig för stor kritik.
Det är klart att man som förbundskapten inte ska fundera på sådant när man tar ut lag, men som alla förstår kan det vara lätt att ändå ta den enkla vägen.
Potter framstår som otroligt stark taktiskt och ledarskapsmässigt.
Målvaktsbytet, där Jacob Widell Zetterström fick chansen, såg jag verkligen inte komma. Jag anser inte att Kristoffer Nordfeldt gjorde några missar mot Tunisien och Nederländerna, utan beslutet att byta målvakt måste rimligen varit baserat på vad som hänt på träningsplanen.
Widell Zetterström har en annan höjd i sitt spel än Nordfeldt och kan göra mer extrema räddningar – hans parad i första halvlek mot Japan var ett exempel på det.
Mot Frankrike behöver han antagligen göra sin bästa match någonsin för att Sverige ska kunna skrälla.
Vi behöver skydda den egna boxen lika bra som mot Frankrike och visa upp det lite mer aktiva och bättre försvarsspelet som vi såg mot Japan, igen.
I och med Isak Hiens skada är frågan om Victor Lindelöf får gå ned som mittback från start igen.
Egentligen hade jag velat se två riktiga sexor framför backlinjen i en sådan här match, men vi har inte riktigt de spelarna.
Den mest utpräglade defensive mittfältaren är Jesper Karlström, men jag är tveksam till om han har det rätta tempot för att klara rollen mot Frankrike.
Om jag vore Potter hade jag satt Lindelöf och Yasin Ayari på mittfältet och låtit Carl Starfelt komma in från start i backlinjen – med brasklappen att jag inte ser träningarna och inte vet vilken fysisk status Starfelt har.
Min elva mot Frankrike: Jacob Widell Zetterström – Alexander Bernhardsson, Gustaf Lagerbielke, Carl Starfelt, Gabriel Gudmundsson, Elliot Stroud – Victor Lindelöf, Yasin Ayari – Anthony Elanga, Viktor Gyökeres, Alexander Isak.
***
Till sist: Så här går det i åttondelsfinalerna.
Lagen i fet stil går vidare:
Tyskland–Paraguay
Frankrike–Sverige (tyvärr…)
Kanada–Sydafrika
Marocko–Nederländerna
Kroatien–Portugal
Spanien–Österrike
USA–Bosnien-Hercegovina
Senegal–Belgien
Brasilien–Japan
Norge–Elfenbenskusten
Mexiko–Ecuador
England–Kongo-Kinshasa
Argentina–Kap Verde
Australien–Egypten
Schweiz–Algeriet
Colombia–Ghana
