Jaha. Tre serier i förstarundan är över, och när vi räknar samman bloggens tips på vilka som skulle vinna, är den siffran noll. Zero. Och i natt lär väl Ottawa slå ut Boston också. Inte för att det är något tråkigt egentligen, Guy Bouchers “defensiva” hockey går verkligen hem hos mig. Men 0 av 3 rätt, and counting. Inte bra.
Till mitt försvar var det inte många experter som trodde att Nashville Predators skulle slå ut Chicago Blackhawks. Speciellt inte med 4-0 i matcher.
Egentligen var Chicago inte mycket sämre än Nashville. Men de hade enormt svårt att göra mål på en återfödd Pekka Rinne. Inför serien var det ett stort frågetecken, där många trodde att Nashville hade chansen att slå ut Chicago, men att målvaktsspelet till syvende och sist skulle fälla avgörandet i Chicagos favör. Och frågan var ju snarare om Rinne skulle bänkas till förmån för Jusse Saros.
Istället stoppade han 123 av 126 skott, och visade att han fortfarande kan.
Chicago Blackhawks gjorde ett(!) mål i spel fem-mot-fem, genom Patrick Kane, som sköt 23 skott över de fyra matcherna. Ganska dålig utdelning. Marian Hossa gjorde inte ett enda mål på 15 skott.
Inför slutspelet lyftes Chicago fram som en favorit att ta hem det i år igen, för fjärde gången på åtta år, men istället åkte de ut i förstarundan för andra året i rad. Vad innebär detta för Chicago? Är deras dagar som contenders räknade?
Det finns mycket som talar för det. De har ett åldrande lag, men främst har de inget utrymme att göra något, på grund av deras höga löner och långa kontrakt med sina spelare. Crawford, Keith, Seabrook, Hjalmarsson, Kane, Toews, Anisimov, Hossa, Panarin och Krüger är en väldigt bra kärna, men en kärna på klar nedgång. Och dessutom är alla dessa kontrakterade för minst tre år till, samtidigt som alla utom Krüger har någon sorts klausul i sitt kontrakt som innebär att de inte kan trejdas utan medgivande.
Chicagos general manager, Stan Bowman, har en specialitet i sin arsenal, där han varje säsong hittar guldkorn på minimumlön. Något som har varit vitalt för Blackhawks överlevnad. Men de skriver ofta på korta kontrakt, och den typen av spelare (exempelvis Richard Panik) får ofta bättre förslag från andra lag så fort kontraktet är utgånget. De senaste åren har vissa spelare även gått med på en lägre lön för att få spela för just Chicago och få chansen att vinna cupen. Det lär nog inte hända längre.
***
Det andra laget som blev svepta var Calgary Flames, och även här handlar det om målvaktsspel, men inte bra sådant. Brian Elliott tog St. Louis Blues till conferencefinal i fjol, men i år har han haft svårt. I serien mot Anaheim Ducks startade han alla matcher, men blev utbytt i den fjärde. En räddningsprocent på 88 blankt blev hans facit. Någonstans, minns inte var, hörde jag en expert beskriva Elliott på ungefär följande sätt: Han är bra när han vet att han inte är nummer ett, utan får gå in och rädda upp situationer. Precis som i Blues. Han visste att han inte skulle vara där för evigt och att de satsade på Jake Allen i det långa perspektivet. Då kunde han prestera. Så fort han var den målvakten som skulle vara nummer ett så floppade han.
Samtidigt är Anaheim Ducks väldigt imponerande. Ryan Getzlaf dominerar, precis som Kesler, Silfverberg, Rakell och flera andra. Shea Theodore verkar ha snörat på sig Cam Fowlers skridskor och Corey Perry kanske har lite krut kvar ändå.
Visst har John Gibson som väntat vacklat lite. Men när det skedde klev Jonathan Bernier in och spikade igen. Borde han inte få chansen som nummer i fortsättningen?
***
Den sista serien som är avgjord för tillfället är Penguins-Blue Jackets. Inte förvånande att Penguins vann egentligen, även om jag tippade Blue Jackets. De har, precis som Chicago har haft, en förmåga att hitta spelare som snabbt kan lära sig systemet och gå in och vara väldigt bra NHL-spelare på väldigt kort tid. Senast i raden är Jake Guentzel, som i sina 40 första NHL-matcher gjorde 16 mål och 33 poäng. I slutspelet har han gjort fem mål på fem matcher.
Sedan har de självklart de stora kanonerna. Malkin, med elva poäng på fem matcher, och Sidney Crosby, som äntligen bröt förbannelsen och gjorde, inte bara ett, utan två mål mot Brandon Dubinskys lag i ett slutspel.
Vad som funkade så bra för Columbus under grundserien var som bortblåst. De hade ingen direkt offensiv att tala om, och deras powerplay var dåligt. Dessutom var deras stjärnmålvakt, tillika den troliga Vezina Trophy-vinnaren, Sergei Bobrovsky, inte alls på samma nivå. Han har till och med sämst räddningsprocent i fem-mot-fem av alla målvakter i slutspelet. Vad det beror på är svårt att säga, men han har även tidigare haft svårt i slutspelssammanhang.
Nej, det enda positiva som kom ur den här serien är väl att Sverige förhoppningsvis får två förstärkningar till VM, i form av Alexander Wennberg och William Karlsson. På forwardssidan ser Sverige lite tunt ut, speciellt om man jämför med backarna, som kommer vara VM:s bästa på papperet. Wennberg skulle vara guld värd för Sveriges powerplay, där det just nu verkligen saknas tunga namn.
@jakewegous
