The Last Kings of Hollywood

Bild från Bildbyrån

The Last Kings of Hollywood

Solen är på väg upp på västkusten och i Slutspelsstaden skymtas ett gäng gamla indianer, på väg till stadens zoo för att försöka tämja de vilda hajarna, ankorna och andra rovdjur, precis som de gjort så länge de kan minnas. För några år sedan byggde indianerna ett staket högt nog att hålla djuren på plats, men tiden har haft sin gång, för både indianerna och staketet. Snart faller de.

På en bar i en annan del av staden skålar två unga franchisetagare över ett eller två glas öl, samtidigt som de lyssnar på en föredetting till Bluesmusiker. De är förvånade över att deras unga företag lyckats så bra i Slutspelsstaden. “Vem kunde tro att det fanns en marknad för olja här i stan!?” skrattar den ene. “Eller att de inte hade uppfunnit elden!” fortsatte den andre.

Utanför staden har de bannlysta samlats. Bland dem kungarna från förr, med trasiga kronor på sina huvuden. Flera gånger var det de som styrde staden, och skickade ut alla som vägrade att buga. Men någon gång, någonstans, glömde de den långsiktiga planen och förnekade den uppenbara sanningen – det fanns inga söner som kunde ta över.

Först föll den amerikanske kungen och ledaren. Efter honom, den slovakiske. När sedan den slovenske klippan, som burit laget på sina axlar, föll, blev det för mycket. Kungarna var inte längre välkomna i Slutspelsstaden.

För Los Angeles Kings är inte bra längre.

Vad som gjorde dem till ett tvåfaldigt Stanley Cup-vinnande lag under de senaste fem åren är som bortblåst. Anze Kopitar har gjort sin sämsta säsong någonsin, Jake Muzzin har försvunnit och Marian Gaborik är en skugga av sitt forna jag.

Visst, Jonathan Quick har varit skadad, men Peter Budaj var klart godkänd under hans frånvaro, så det finns inget att skylla på där.

Laget har helt enkelt blivit för gammalt.

Självklart kan man påstå att Kings aldrig varit ett lag som är byggt för en grundserie, utan att själva kärnan i deras spel lämpar sig klart bättre för slutspel. De spelar tight, tufft och har en förmåga att lyfta sig i viktiga lägen. Men de har ändå lyckats vara med under grundserien och gett sig själva chansen att bevisa sig under slutspelet. I år är det en helt annan story.

När de sedan valde att satsa på årets säsong, och bytte bort framtid i Erik Cernak (visserligen en ganska medioker spelare), för att få in rutin med Ben Bishop eller bytte ut Dwight King mot en Jarome Iginla som uppenbart är slut, känns det som brist på självinsikt.

Speciellt när kärnan av spelare fortfarande är relativt ung. Anze Kopitar är inte 30 än, Drew Doughty är 27. Toffoli och Pearson är 24 styck. Dessutom har Adrian Kempe, 20, varit lovande.

Dags för Kings att inse vad man är.

Man skulle kunna påstå att Kings spelar en tung hockey, och att framtiden är snabb hockey. Alla experter verkar tycka att framtiden är snabb hockey, och är generellt sett snabba med att kritisera alla beslut som inte verkar för en sådan sorts hockey. Visst finns det trender, och absolut, trenden just nu är att hockeyn blir snabbare och snabbare. Men vem vet var hockeyn är om fem eller tio år?

Med det sagt. För att Kings ska ha någon chans inom de kommande fem åren, när Kopitar och Doughty fortfarande ska föreställa världsspelare krävs att de gör något.

Först, sparka Daryl Sutter. Sutter passar kanon för ett lag som ska pressa hem en Stanley Cup genom hårt arbete och mycket possession. Men Sutter plus Kings har blivit lika med kort sikt. De hade en bra femårsperiod, men istället för att försöka lösa en ny bra femårsperiod försöker de med snabba lösningar, läs Iginla eller Bishop. Sutter har nått sitt max med det nuvarande Kings-laget.

Sen, trejda Jeff Carter. Det kanske låter konstigt att trejda lagets bäste spelare. Men faktum är att Kings sitter på flera feta kontrakt som de måste bli av med, exempelvis Gaborik och Brown. Carters kontrakt är någon kanske villig att ta, med tanke på kvalitén han fortfarande erbjuder. Kings måste skriva nya kontrakt med Toffoli och Pearson i sommar, och det är klart troligare att Kings får en ny bra femårsperiod med dem än med Carter.

Till sist, satsa på spelare inom organisationen. Det känns inte längre ovanligt att spelare plockas upp från farmarlagen och gör succé. Så sent som för ett par timmar sedan kallade Kings upp sin bäste poängplockare i AHL, Jonny Brodzinski. Han ska tydligen ha ett väldigt vasst handledsskott och det tyder hans 25 mål under säsongen på. Precis den typ av spelare de ska lita på och ge tid.