Ni vet hur det är. Man sitter och gör lite research kring vad som skapar ett framgångsrikt boxplay och imponeras av New Jersey Devils fantastiska säsong 2011-2012 där de hade 89,6%. Det är rekord sedan NHL började mäta den statistiken säsongen 87-88. Sen, helt plötsligt, stöter man på något eller någon, och ser en trend, ett mönster.
Min första tanke var att skriva om Carolina Hurricanes boxplay denna säsong, som har varit kanon. Tyvärr så hade det inlägget passat bättre för en månad sedan, för då var Hurricanes överlägsna i den kategorin. Nu har de planat ut lite. Så istället för att peka på vad som gjort dem till ett topplag gällande spel i numerärt underläge i år, tänkte jag att det skulle vara mer intressant att se vad som skett under ett längre perspektiv.
Från att ha varit ett av mitten-/bottenlag har Carolina Hurricanes de senaste tre åren varit ett av ligans bästa lag i numerärt underläge. Varför? I den här fasen av researchen stöter man på assisterande coachen, Steve Smith. Ett okänt namn för yngre lekmän som en annan, men troligtvis ett välkänt namn för de lite mer bevandrade.
Smith var del av Gretzkys Oilers på 1980-talet, och vid sidan av Paul Coffey, kanske Oilers viktigaste back under de stora åren. Han har vunnit tre Stanley Cup, men är ändå kanske mest känd för sitt snöpliga självmål i sjunde och avgörande matchen mot Calgary Flames i slutspelet 1986, vilket ledde till att Oilers åkte ur slutspelet och missade chansen att vinna en tredje raka Stanley Cup.
Det var bara NHL-match nummer 69 för den 23-årige Smith, och han var ångerfull efter matchen. Men det spelade ingen roll. Kritiken mot honom visste inga gränser i hockeytokiga Edmonton och den lokala pressen slet honom i stycken. Men hans lagkamrater backade upp honom. Wayne Gretzky ska till och med ha sagt att den som pekar finger åt Smiths håll borde kolla i spegeln.
Året efter tog Edmonton Oilers återigen hem Stanley Cup och den första som Wayne Gretzky gav bucklan till efter att han själv lyft den var just Steve Smith. Symboliskt.
Sedan 2014 är Steve Smith alltså assisterande tränare och ansvarig för backarna hos Carolina Hurricanes. Han anställdes av Ron Francis med tanken att han skulle hjälpa en ung backuppsättning att klara av spel på NHL-nivå och mycket av den fina utvecklingen som spelare som Jaccob Slavin, Brett Pesce och Noah Hanifin haft, kan förmodligen tillskrivas Smith.
Han tror själv att händelsen i slutspelet 1986 lärde honom mycket mer än man kan föreställa sig om hur förödmjukelse känns, och att han på grund av den är en mer ödmjuk människa idag.
– Från den dagen har jag uppriktigt hejat på människor. Jag vill inte att någon ska misslyckas, sa han.
Smith har under sin tid hos Carolina fått väldigt mycket beröm, både av spelarna och huvudtränaren Bill Peters. Han är känd för att vara väldigt noggrann med sin videogenomgång av kommande moståndarlags powerplay, men också för sitt sätt att instruera och tydliggöra. Bill Peters har betonat vikten av ett bra boxplay, speciellt med tanke på att Hurricanes inte har den vassaste offensiven.
– Tänk om vi hade haft ett medelbra eller rent av dåligt boxplay? Vad skulle det innebära? Vi skulle vara illa ute, speciellt med tanke på hur svårt vi haft att göra mål, sa Peters.
Men här kan man tänka: Visst, Hurricanes boxplay har blivit bättre, men det kanske har andra anledningar än Steve Smith? Då tittar man på Smiths tidigare jobb, som assisterande coach och boxplayansvarig i Edmonton Oilers.
Edmonton Oilers boxplay 2009-2015. Åren med Smith i rött. Källa: NHL.com
Visst, första säsongen var inte bra, men det kanske kan ursäktas med att det var Smiths första år i den rollen. Men sedan förbättrades Edmontons boxplay markant. Och dessutom blev det sämre så fort Smith lämnade. Slumpen?
Titta på hans siffror med Hurricanes.
Carolina Hurricanes boxplay 2012-2017. Åren med Smith i rött. Källa: NHL.com
Även här är trenden tydlig. Smith har en positiv inverkan på sina lags boxplay.
I Edmonton utvecklade Smith både Jeff Petry och Justin Schultz till NHL-spelare, och båda stämmer in i hans hyllningskör. De pekar specifikt på sättet han låter unga spelare göra misstag utan att göra en stor sak av det, och hans förmåga att lära dem släppa misstagen och fokusera på nästa uppgift.
Smith själv menar att misstag är något som sker varje kväll, annars hade det blivit 0-0 i varje match. Så det handlar om att visa vägen för spelarna, men de måste själva göra det stora jobbet att förbättra de små detaljerna.
Om Smiths framgångar med boxplay och hans förmåga att utveckla unga spelare fortsätter, kan vi nog räkna med att Carolina Hurricanes kommer ha en stabil defensiv och en äckligt bra backuppsättning inom ett par år. För talangen finns. Det gäller bara att förädla den.
Källa: ABC News
@jakewegous
