Under denna säsong har fem tränare fått lämna sina uppdrag hos fem olika NHL-klubbar. Generellt sett har kritiken varit hård mot de general managers som har sparkat sina tränare, och många experter har ansett att de har gjort misstag. Men av alla de fem lag som bytt tränare har inget varit sämre än innan, och tre av lagen har dragit klar fördel av tränarbytet. Självfallet kan detta vara kortsiktiga, tillfälliga succéer, men vad är deras långsiktiga implikationer? Låt oss gå igenom tränarbytena.
Florida Panthers
Bytte Gerard Gallant mot Tom Rowe
Gallant hade många av det gamla gardet på sin sida när hans klassiska coachingstil blev hans fall. Florida Panthers har tagit ett organisationellt beslut att bli pionjärer inom avancerad statistik och under de senaste åren har man anställt analytiker och kunniga inom området. Gallant var med på det till viss del, men sprickan var för stor och Gallant fick, sin fina fjolårssäsong till trots lämna.
Istället klev general managern Tom Rowe själv tillfälligt in som huvudtränare. Men motsägelsefullt har Panthers puck possession sjunkit sedan Tom Rowe tog över. Man har inte heller varit direkt bättre i poängkolumnen. Dock finns flera faktorer som spelar in, till exempel skador och annat, och det är svårt att dra några slutsatser.
Några kortsiktiga effekter är alltså svåra att se, men när det finns en långsiktig plan, så som Panthers analytiska, måste man våga satsa på den. Därför var det förmodligen långsiktigt korrekt att byta ut Gallant. Sedan är ju Tom Rowe en tillfällig lösning han själv och i sommar kommer ett mer passande namn presenteras.
New York Islanders
Bytte Jack Capuano mot Doug Weight
Här ansåg många att det snarare var general manager Garth Snow som var att skylla för Islanders dåliga säsong. Han släppte Kyle Okposo, Frans Nielsen och Matt Martin och ersatte dem med en dyr Andrew Ladd. Inte konstigt att det gick sämre.
Men Doug Weight, som tog över på tillfällig basis, har motbevisat den teorin. Han har lyft en dåligt Islanders till den grad att de helt klart är med i slutspelsdiskussionerna.
Så det kanske inte var Garth Snows fel? Nja, han har fortfarande en del att bevisa, speciellt om Weight bara är en tillfällig succé.
Men är Weight en tillfällig succé? Är han ens tillfällig tränare hos Islanders? Med tanke på vad han gjort med laget förtjänar han att få fortsätta permanent, och jag tror att Garth Snow känner likadant. Visst finns det mer rutinerade tränare tillgängliga. Men Ken Hitchcock är för gammal, Gerard Gallant för “omodern” och Michel Therrien för arg.
St. Louis Blues
Bytte Ken Hitchcock mot Mike Yeo
Det här var en konstig händelse. Att byta ut en coach som man ändå planerade att byta ut i sommar, trots att laget inte varit katastrofdåliga, utan snarare föll på dåligt målvaktsspel, och var med i slutspelsracet. Lite otrevligt mot en sådan legendarisk coach som Hitchcock kan tyckas.
Men Mike Yeo kom in och helt plötsligt förbättrades målvakten Jake Allens spel av någon outgrundlig anledning. Det lyfte hela Blues och de befinner sig i skrivande stund på slutspelsplats.
Mike Yeo är tänkt som det långsiktiga valet i Blues, och även om det var lite fult mot Hitchcock att general manager Doug Armstrong bytte tränare mitt under säsongen, så gav det en kortsiktig effekt också. För även om Blues har tappat Shattenkirk så finns det potential i laget och i ett slutspel kan allting hända.
Boston Bruins
Bytte Claude Julien mot Bruce Cassidy
Vid det här tränarbytet höjde många på ögonbrynen, eftersom välrespekterade Claude Julien rankas av många som en av de absolut bästa tränarna i ligan. Att byta ut honom för att han inte kunnat behålla ett Boston Bruins i toppen av tabellen när det är tydligt att truppens gamla garde är på klar nedgång, kritiserades av många. Boston har en av de mest spännande talangbankerna och kommer förmodligen återigen att vara ett topplag på papperet om några säsonger.
Men inte heller här kan man bortse från det faktum att det blivit en kortsiktig succé. Med tolv vinster på sexton matcher har Bruins under Bruce Cassidy befäst sin slutspelsplats, och många tror att de kan vara en “dark horse” i slaget om Stanley Cup.
Kommer Cassidy få stanna efter denna säsong? Inte omöjligt. Boston har som sagt väldigt mycket potential i sin organisation och behöver någon som kan utveckla dem. Cassidy var coach i Bostons farmarlag mellan 2008-2016 och det kan vara något som talar för att han är tänkt att stanna.
Montreal Canadiens
Bytte ut Michel Therrien mot Claude Julien
Att Michel Therrien skulle behöva lämna Montreal har känts som en självklarhet under en längre period. Och det verkar som att anledningen till att han aldrig gjorde det var att Canadiens väntade på rätt ersättare. Så fort Julien blev ledig, försvann Therrien.
Visst, Montreal Canadiens låg bra till i tabellen när de sparkade Therrien, men det var lite av ett luftslott. Bortsett från deras inledande succé, med nio raka segrar, har Canadiens inte varit mycket av ett topplag. Därför gjorde de absolut rätt val i att plocka in Julien.
Julien är ingen kortsiktig lösning, men kanske inte heller en långsiktig sådan. Med Subban mot Weber-trejden signalerade Canadiens ledning att det var dags att vinna Stanley Cup inom ett par år. Innan Weber är slut, innan Price har passerat sin prime. Där passar Julien perfekt. Han har vunnit Stanley Cup förut och han vet vad som krävs av en grupp spelare som är i den där perfekta åldern.
Förmodligen är Julien kvar i Montreal ett par, kanske tre säsonger efter denna. Vinner han cupen så kanske han får stanna längre. Vinner han inte så kommer Canadiens kanske att försöka börja om, med en yngre tränare, som fokuserar mer på spelarutveckling i den fas som Canadiens kommer befinna sig i, post Weber och Price.
***
Back-to-back-möte mellan Montreal Canadiens och Ottawa Senators i helgen. Det skiljer en poäng mellan lagen i toppen av Atlantic division, spännande!
@jakewegous
