Inför Stanley Cup-finalen

Bild från Bildbyrån

Inför Stanley Cup-finalen

Offensiv mot defensiv. Erfarenhet mot entusiasm. Penguins mot Predators. Äntligen är Stanley Cup-finalen här. Även om det betyder att det som bäst återstår sju matcher av NHL-säsongen och att det snart är dags att vänta fyra månader innan nästa säsong är igång, är det en nödvändig kulmen på en lång, tuff säsong.

Och visst känns det som en värdig final? Grundserien är en lång, enformig motorväg till slutspelet, men väl där betyder varje match allt. Pittsburgh Penguins var kanon under säsongen, och har varit kanon ända sedan Mike Sullivan tog över under fjolårssäsongen. De har styrt förbi och igenom skador och svårigheter, både i grundseriespelet och i slutspelet. Ingen utmaning har varit för svår. Varken årets mest offensivt överraskande lag, Columbus Blue Jackets, det bästa, tyngsta laget, i form av Washington Capitals, eller det mest defensiva och solskenshistoriska Ottawa Senators har lyckats rubba ett skadeskjutet Pens i detta slutspel.

Nashville Predators, var inte bland de allra bästa under grundserien, men har visat att man har spelare som är bäst när det gäller. Ofta uträknade målvakten Pekka Rinne har varit fantastisk, och skämt ut alla de som förespråkat arvtagaren och landsmannen Juuse Saros. Deras backar har dominerat och det har stundtals sett ut som att truppen innehåller minst fyra förstabackar. När dessutom kometer som Viktor Arvidsson och Filip Forsberg producerar på ett bra sätt även under slutspelet har Preda haft de ingredienser som krävs.

Men nu är det alltså dags för ett avgörande. De avgörande nycklarna är som följer:

Centerdjupet vs. backdjupet

Den stora styrkan hos Pittsburgh Penguins är deras djup på centerpositionen. Med Crosby, Malkin, Bonino och Cullen har de två toppcentrar och två spelare som har hittat sina roller och balanserar ut laget på ett väldigt bra sätt. I detta avseende är de överlägset Nashville Predators, speciellt med anledning av att Preds toppcenter Ryan Johansen kommer att missa hela finalserien. Istället kommer den oerfarne, men för tillfället högpresterande, Colton Sissons att, åtminstone inledningsvis, agera förstacenter. Dessutom har kaptenen Mike Fisher haft en hel del skador, vilket kan vara problematiskt, med tanke på att Predators är det laget under slutspelet som haft flest tekningar i egen zon av alla. Utan en bra tekare och ledare som Fisher är det inte en bra situation att vara i. Räkna med att Penguins kommer att dumpa in pucken bakom Predators backar, för att antingen skrinna om dem och få kontroll över pucken, eller få till en tekning i Rinnes zon.

Vad har då Predators som kan utmana denna fördel hos Penguins? De har två backpar som spelar enormt mycket, och i alla utsatta situationer. Nästan all offensiv som Predators skapar går via det puckskickliga försvaret. Om de hittar ett sätt att utmanövrera Penguins forwards, skapa sig yta och därmed få tid att lägga passningar på sina egna forwards kan de bli riktigt farliga.

Men det kommer att vara vitalt att vinna många av de tekningar som kommer att ske i Predators zon.

Målvakter

Slutspelets hittills bästa målvakt är Pekka Rinne. Hans återfödelse har varit en fröjd att skåda, och har verkligen hjälpt Predators. Eller ja, “hjälpt” är nog en underdrift. Han har sjunkit lite i kvalité för varje omgång i slutspelet, rent statistiskt, men det behöver inte betyda något. Det ska dock tilläggas att Rinne har riktigt dålig statistik mot just Penguins. Endast en vinst på åtta försök har han mäktat med över karriären.

I Penguins mål kommer med all sannolikhet Matt Murray att få förtroendet från start, trots Marc-André Fleurys fantastiska spel i de första rundorna. Så fort Fleury skakade lite fanns det ingen tvekan från Mike Sullivan i båset. Han gav fjolårshjälten Murray chansen, till många experters förvåning. Men det betalade sig, och Murray tog Pens till final i år igen. Det måste vara en enorm trygghet för Penguins att ha Fleury som back-up om något skulle ske med Murray.

Troligtvis kommer vi att få se en relativt jämn fight mellan dessa målvakter. Rinne kommer nog få jobba mer och stoppa fler skott, men Murray kommer ha en del chanser av hög kvalitet mot sig också, från Forsberg, Arvidsson och de övriga Predatorsspelarna.

Tips

Förmodligen kommer en stor del av serien utspelas i Predators zon. Penguins är mer rutinerade, de är bättre på att teka, och de har offensiva kanoner som kommer att få sina chanser. Det är så mycket som talar för dem.

Det enda som inte gör det är att Nashville Predators har en så pass formstark målvakt i form av Pekka Rinne, och en backuppsättning som sannolikt är NHL:s bästa. Om Rinne kan stjäla två matcher, och vara helt ok under resterande matcher, samtidigt som backarna klarar att spela sig ur zon och ge deras forwards chanser finns en möjlighet att Preds tar detta. Men det låter ganska långsökt.

Pens vinner i fem matcher.