I skrivande stund pågår matchen mellan Nashville och St. Louis, och ställningen är 1-1 i den andra perioden. Hur det går i den matchen vet nog de flesta när de läser det här blogginlägget, men de tre andra matcherna är fortfarande högintressanta ett tag till. Det är en otroligt jämn andra runda av Stanley Cup-slutspelet, där alla matcher har gått till minst match sex, något som varken skedde i fjol eller året innan det.
Och vilka matcher det har varit! Tuffa, intensiva fighter, som inte sällan avgjorts genom dramatiska slutforceringar. Främst bland dem är såklart Anaheim Ducks tre mål på drygt tre minuter i slutskedet av game 5. Otroligt viktigt för dem, eftersom game 5 ger en fin fördel till laget som vinner. De slipper den största pressen i game 6, medan motståndarlaget måste vinna. Anaheim Ducks har alla möjligheter att ta med sig den goda känslan till nattens match i Edmonton. Som Ducks ytterforward Andrew Cogliano sa: – En sådan vinst skapar laganda.
De verkar verkligen mentalt starkare i år, Anaheim. Kanske ligger det något i att Bruce Boudreau aldrig lyckas i slutspel, för rent skicklighetsmässigt borde han vara en vassare coach än Randy Carlyle. Men Carlyle har gjort det förr, vilket uppenbarligen har någon sorts inverkan.
Målvakten John Gibson, som varit ett stort frågetecken, i alla fall för mig, har svajat ibland, men på det stora hela presterat över förväntan. Såklart en nödvändighet om Ducks vill gå långt i slutspelet.
Men det största utropstecknet är självklart Ryan Getzlaf. Folk pratar om att Crosby och McDavid är på en egen nivå, men frågan är om de inte har, åtminstone, tillfälligt besök av Getzlaf och Malkin. Malkin leder poängligan, en poäng före Getzlaf.
Edmonton Oilers såg verkligen oerfarna och osäkra ut i slutet av game 5, när de släppte in tre mål på kort tid. Ett mål kan man släppa in, inget konstigt med det. Men vid det andra målet har de ingen press, och låter Ducks diktera spelet. Inte konstigt att att de släppte in ett till.
Nej, Ducks tar hem det här. I natt.
***
I serien mellan Washington och Pittsburgh spelas sjätte matchen i Pittsburgh, med Pittsburgh i ledningen. Washington Capitals har dominerat matchsserien när det gäller den avancerade statistiken, och är de som för matcherna. Men det spelar ingen roll här. Pittsburgh Penguins är en välcoachad, väloljad maskin, som spelar ett lite avvaktande spel, men slår om med ett enormt tempo och stor frenesi, vilket är lite svårt för Washingtons lite tröga backar.
Med en Malkin i storform, och en Crosby som klarade sig från att missa fler än en match, blir det svårt för Washington. Ska de vinna den här serien, krävs nog att Braden Holtby gör två otroligt bra matcher och max släpper en eller två puckar förbi sig, samt att Bäckis, Oveckhkin och de andra grabbarna lyckas överlista Marc-André Fleury.
På tal om Fleury. Valet att behålla honom känns ganska bra nu, eller hur?
***
På tal om dramatik, förresten. När New York Rangers tog ledningen med sju minuter kvar kändes det över. Inte kunde Ottawa Senators göra det igen? Men en Erik Karlsson, med frakturer i foten, passade till en hjärnskakad Clarke MacArthur, som sköt ett skott, vilket en före detta Rangersspelare i Derrick Brassard tog hand om resterna av, och knövlade in returen. Sedan avgjorde Kyle Turris i övertiden.
På något sätt kan man inte undgå att älska den här upplagan av Ottawa Senators. De har allt från egna killar från trakten, skadade superstjärnor och spelare som varit i helvetet och vänt. Kan de kämpa sig till en conferencefinal? Jag tror det. Redan i morgon.
___
@jakewegous
