Vi lever i en tid av förändring, och saker och ting behöver inte vara som de alltid har varit. Det symboliseras inte minst av händelser i årets Stanley Cup. Justin Williams, mannen som lever för slutspel, hade aldrig förlorat en game 7 på sju försök, men misslyckades till slut för Washington Capitals räkning, mot Pittsburgh Penguins. Anaheim Ducks, som har haft ofantligt svårt att vinna sina game 7, lyckades å andra sidan äntligen att göra det när de slog ut Edmonton Oilers och tog sig till conferencefinal.
Där ställs de mot ett Nashville Predators, som gör organisationens första conferencefinal sedan de äntrade ligan för 17 år sedan. En serie som på papperet är väldigt jämn, vilket talar för en tight och intressant kamp om Clarence S. Campbell Bowl. Låt oss ta en titt på några olika punkter.
Offensiv:
När det gäller offensiv genom anfallare, känns det som att Anaheim borde ha en liten fördel. De har Ryan Getzlaf, som dominerar i årets slutspel. Dessutom har de Rickard Rakell och Jakob Silfverberg som öser in mål och en Corey Perry som verkligen har höjt sig, och frångått den katastrofala formen han hade för ett par månader sedan. När de också får en del secondary scoring från spelare som Nick Ritchie eller Nate Thompson har de flera hot som Nashville får se upp med.
Nashvilles offensiv styrs snarare genom deras backar, även om de självklart har en del vapen framåt, främst i form av kedjan med Forsberg, Johansen och Arvidsson. I deras topp-5, poängmässigt, återfinns inte mindre än tre backar, vilket säger någonting om deras sätt att spela offensiv genom deras backar. För det gäller inte bara assist, som kunde inneburit att backarna skickar upp pucken och att deras forwards gör jobbet. Nej, de två bästa målskyttarna i Nashville detta slutspel är Roman Josi och Ryan Ellis, med fyra mål vardera.
Hur som helst är det på håret, men Anaheim har nog snäppet vassare offensiv än Nashville.
Defensiv:
När det gäller defensiven är det snarare tvärtom. Anaheims forwards, speciellt kedjan med Cogliano, Kesler och Silfverberg, är de som är det främsta vapnet försvarsmässigt, medan det i Nashville i mångt och mycket handlar om backarna, i synnerhet backparet med Ekholm och Subban, som i stort utsträckning kommer att matchas mot Getzlaf.
Målvaktsfrågan är intressant. Pekka Rinne har varit en mur under slutspelet, och spelat som aldrig förr, medan John Gibson stundtals har sett svajig ut. Kan Pekka Rinne hålla i? Nja. Om det är något lag som har en chans att rå på Rinne, så är det nog Anaheim Ducks. De har den typen av spelare som gillar att röra sig runt motståndarmålvakten och både störa och lura. Exempel på sådana spelare är Ryan Kesler och Corey Perry.
Gibson då? Ja, för att Ducks ska ha en chans att gå vidare krävs nog att han spelar upp sig lite. Faktum är dock att endast fyra av de nitton mål han har släppt in under slutspelet har varit från motståndarlagets backar, och endast två av dessa kan kallas för “backmål”, av typen skott från blå. Så frågan är om Gibson är extra bra mot backar? Eller har han bara inte mött Nashvilles backar än?
I och med Rinnes form, blir det en liten fördel till Nashville här. Men båda lagen är så välbyggda att det ändå är svårt att kalla det ena lagets defensiv bättre än det andras.
Coach:
Två coacher som vunnit Stanley Cup, i form av Randy Carlyle och Peter Laviolette. Åren efter varandra dessutom, 2006 och 2007. Anaheims Carlyle har ofta kritiserats, och inte direkt haft någon lyckad sejour sedan cupvinsten 2007. Men på något sätt så har hans coachning fungerat under årets slutspel, och är en klar uppgradering från Bruce Boudreaus choke-mentalitet. Han är en vinnare.
Laviolette, å andra sidan, är en lite vassare coach, men har också haft problem när det gäller att vara med och slåss om cupen i flera år, sedan han tog Flyers till final år 2010. Dock har han haft ett projekt i den här upplagan av Nashville Predators, som äntligen börja bära frukt. Han kanske äntligen är tillbaka och får visa vilken bra coach han är, egentligen.
I denna kategori blir det oavgjort. Båda har erfarenhet, och båda har visat att de kan vinna även i år.
Nycklarna:
Många har pratat om att Anaheim Ducks har dåliga special teams, alltså powerplay och boxplay, där de ligger i bottenskiktet bland slutspelslagen. Därmed verkar många tycka att de slår ur underläge. Men faktum är att de varit bättre än Nashville i de kategorierna i deras inbördes möten denna säsong. Borde inte detta spela större roll?
Dessutom har Ducks varit det laget som fört matcherna när de har mötts. Inte att förakta. För även om Nashville har en del speed och kan kontra, så gillar de att vara i förarsätet.
Tips:
Eftersom bloggen hade alla rätt i andrarundan har hoppet om en bettingkarriär skjutit i höjden, och hybrisen är på topp.
Ducks tar det här. 4-2 i matcher.
@jakewegous
