Anaheim Ducks är i Columbus för att möta Blue Jackets under natten mellan onsdag och torsdag, svensk tid. En efterlängtad Hampus Lindholm har äntligen anslutit till truppen efter långa, utdragna kontraktsförhandlingar, där många menade att han sålde sig för billigt i förhållande till sitt marknadsvärde. Om han spelar i natt, efter en lång flygning från Sverige, återstår att se. Men Lindholm påstår sig vara redo, och det verkar som att han får som han vill.
– Det slutgiltiga beslut är upp till honom själv, sa tränaren Randy Carlyle till NHL.com.
Precis innan den nuvarande säsongen skulle starta stod flera lags viktiga pjäser utan kontrakt, men som så kallade “restricted free agents” (RFA) Det innebär att deras tidigare lag fortfarande har rättigheterna till spelarna, men att de ännu inte kommit överens. En RFA är en kontraktslös spelare som är under 27 år, eller har spelat under sju säsonger i ligan. Spelare som passade in på denna beskrivning var, utöver Hampus Lindholm, exempelvis Johnny Gaudreau, Nikita Kucherov, Rasmus Ristolainen och Jacob Trouba. Gaudreau, Kucherov och Ristolainen skrev alla på kontrakt innan säsongen startade, men för Trouba, likt Lindholm, drog förhandlingarna ut på tiden.
Kontraktsförhandlingar i NHL är ofta svåra, och spelare och deras agenter brukar peka på de villkor som spelare av samma typ och roll i andra lag har. För Trouba och Lindholm, båda unga skickliga backar fanns några prejudicerande fall, exempelvis Aaron Ekblads åttaårskontrakt med 7,5 miljoner dollar om året eller Seth Jones sexårskontrakt för 5,4 miljoner dollar. Ristolainen skrev ett likadant som Jones.
För Trouba, som skrev på sitt nya kontrakt för bara två dagar sedan, blev det ett tvåårskontrakt värt 3 miljoner dollar om året. En så kallad “bridge deal”, där lagen kommer överens om att skriva ett kortare kontrakt för lite mindre pengar, vilket kan innebära både för- och nackdelar. Jets får en spelare som närmar sig sin “prime” för en billigare peng i två säsonger, och kan låta honom gå utan större skada om han floppar. Trouba, å andra sidan, har chansen att visa sina kvaliteter och få ett långtidskontrakt värt bra mycket mer än han hade chansen att få just nu.
I Hampus Lindholms fall var det många som pekade på att han åtminstone skulle få kontrakt i linje med Jones och Ristolainen, om inte mer. Han har inte gjort lika många poäng, men hans underliggande siffror, positionsspel och hur han förbättrar sina lagkamrater tyder på att han är en viktigare spelare för sitt lag. Till slut landade kontraktet på sex år och 5,25 miljoner dollar. Men det viktiga för Hampus var att stanna kvar i ett lag som han anser har en bra chans att vinna Stanley Cup.
– Det är klart att jag hade kunnat få mer om jag varit någon annanstans, men jag är nöjd med att få leva och spela där jag trivs bra, sa han till viasatsport.se.
Just i fallet Ducks och Lindholm drog förhandlingarna ut på tiden på grund av Ducks lönetakssituation. De hade helt enkelt inte råd att kontraktera honom, utan att göra utrymme under lönetaket. Det pratades exempelvis om att byta bort Cam Fowler. Istället placerades Simon Despres, med återkommande problem med hjärnskakningar, på long time injury reserve, vilket innebar att Ducks hade råd att ta tillbaka Lindholm. Om Despres kommer tillbaka under den här säsongen kommer Ducks stå inför en del svåra beslut.
Den intressanta diskussionen kring spelare som är RFA, har under åren varit den om så kallade “offer sheets”. När en spelare är RFA har alla andra lag i ligan chansen att erbjuda den spelaren ett kontrakt i utbyte mot draftval till spelarens tidigare klubb. För att få behålla spelaren måste den tidigare klubben då matcha erbjudandet. Denna företeelse har nästan försvunnit ur ligan och den senaste som bytte klubb som följd av detta var Dustin Penner, som bytte från Ducks till Oilers år 2007. Senare har spelare som Shea Weber och Ryan O’Reilly skrivit på offer sheets, men de har matchats av deras tidigare klubbar. Frågan är, varför är det så sällsynt med offer sheets, när det uppenbart är ett sätt att röra om lite i grytan och störa sina konkurrenter? Exempelvis så kunde en klubb erbjudit Hampus Lindholm ett offer sheet och tvingat Ducks att göra rockader de uppenbarligen inte var bekväma med, till exempel att byta bort Cam Fowler.
Det talas om att det är ett sorts “gentlemen's agreement”, vilket alltså innebär att om ni inte stör oss med offer sheets, så gör vi inte det med er. TSN-reportern Pierre LeBrun berättade till exempel att en General Manager i NHL sa till honom att om någon ger min spelare ett offer sheet, så gör jag samma med hans spelare tio år framöver. LeBrun var noga med att påpeka att personen sa det som ett skämt, men frågan är om det ligger något i det? Hur som helst så är det tråkigt att en sådan strategisk del av arbetet i NHL inte utnyttjas mer, om inte annat än för att skapa roliga scenarier för oss fans.
@jakewegous
