Inför säsongen var det många experter som tippade att New York Rangers skulle få det svårt och kanske missa slutspel för första gången sedan 2010. Forna storspelare som Rick Nash och Dan Girardi (nåväl) hade svårt förra säsongen, och Henrik Lundqvist blir nuförtiden ett år sämre snarare än ett år bättre för varje säsong som går. Men hittills har Rangers slagit hål på experternas tips och ligger för närvarande tvåa i ligan, med bara strålande Montreal Canadiens framför sig. Låt oss ta en titt på varför.
När Alain Vigneault tog över Rangers efter John Tortorella inför säsongen 2013-2014, ärvde han ett lag som var format efter Tortorellas lite mer destruktiva sätt att spela. Med spelare som Ryan Callahan, Brian Boyle och Derek Dorsett, hade Vigneault svårt att implementera hans vision om snabb, offensiv hockey. Efter en trög start under första säsongen 2013 var många kritiska, eftersom Rangers inte visade några tecken på en förbättrad offensiv.
– Jag har en plan om hur jag vill att vi ska spela, men just nu har vi inte en trupp som passar för den typen av spel, sa Vigneault då till CBS.
Han fortsatte:
– Så just nu är mitt jobb att hitta det bästa sättet att spela utifrån de spelare som finns tillgängliga.
Den säsongen lyckades Vigneault och Rangers att anpassa sitt spel så pass bra att de gick till final i Stanley Cup, och säsongen efter lyckades de gå till final i Eastern Conference.
Men Vigneault såg de långsiktiga bristerna, och började succesivt forma om laget. Äldre och trögare forwards, som Martin St Louis eller Brian Boyle eller Brad Richards fasades ut, och gav plats till yngre, snabbare spelare som Kevin Hayes eller Chris Kreider. Nu har Rangers en väldigt direkt spelstil, med en så kallad ”run-and-gun-hockey”, och det ger resultat.
De tre spelarna som ligger först i Rangers interna poängliga exemplifierar detta. Varken JT Miller, Kevin Hayes eller Michael Grabner får speciellt mycket tid i numerärt överläge, dessutom har de alla övervägande många starter i egen zon. Dessa är spelare som bygger sitt spel på snabba spelvändningar och går rakt på mål, vilket har gjort dem och laget framgångsrika.
Rangers har en ganska låg Corsi efter de inledande matcherna, vilket innebär att de inte är det laget som styr matcherna i form av puckinnehav eller skapade chanser. Detta beror till stor del på just deras offensiva spelstil som ofta för med sig är att laget får försvara sig och att målvakten utsätts för hög belastning. Detta blir extra tydligt när statistiken visar att Rangers har tredje flest skottförsök mot sig i hela ligan. Därför är det extra viktigt för dem att de har just Henrik Lundqvist i mål, både en målvakt som spelarna litar på och en målvakt som klarar av press och hög belastning.
Frågan är om Rangers kommer hålla i det långa loppet och utmana om Stanley Cup i år? Att de går till slutspel känns högst troligt, även om de kanske inte kommer att sluta tvåa i ligan när 82 omgångar är spelade. Vad som talar för Rangers är att de har fyra relativt jämna kedjor, där alla kan bidra offensivt. Dessutom har de en Henrik Lundqvist som fortfarande kan vinna matcher på egen hand. Men jämför man Rangers med exempelvis Penguins eller Capitals känns det fortfarande som att de har en bit kvar i sitt lagbygge. Hur som helst ska det bli intressant att följa dem under resten av säsongen och se om Alain Vigneault kan förädla sitt intressanta projekt.
@jakewegous
