Det är med en otrolig lättnad och glädje jag skriver detta inlägget och i samma stund kan konstatera att Mora kommer spela i SHL även nästa år. Efter ett mardrömskval som har orsakat en del sömnlösa nätter och näst intill magsår. Men nu är det avklarat och i natt somnar man ovaggat.
Detta har varit en säsong som har bjudit på höga toppar och djupa dalar och stundtals har den varit kaotisk. Mora började säsongen genom att sticka ut näsan och värva ungt. I form av Mattias Karlin på tränarbänken. Resultatet föll väl ut sett till att man var nykomlingar, men strategen Hermodsson var inte nöjd. Karlin och Johansson fick sparken och in kom istället Rosén och Hermansson för att ta över rodret resten av säsongen. Det blev väl ingen större skillnad och poängsnittet var det samma. Mora hängde i fram till näst sista omgången innan kvalet var ett faktum. Ett kval som skulle komma att bli ett rysarkval efter att Leksand lyckats snirkla sig fram till ett direktkval.
Då slår Hermodsson till igen, han skickar ner Rosén som assisterande tränare och tar in Orsa bördige Mats Lusth för att hjälpa laget att behålla sin plats i SHL. Och som han gjorde det. Trots att första matchen var ett rejält bottennapp och Mora torskade med 2-5. Men efter detta tryckte Mats på choken och den röda maskinen hoppade igång. Mora lyckades sedan vinna 4 raka matcher, efter en del tur och studsar med sig. Men man ska på intet sätt förringa Moras insats. Man hämtar sig efter den första förlusten och kommer upp som ett lag, visar offervilja och är som bäst när det gäller.
Jag vill efter detta höja framförallt 3 spelare. Det är Sebasian Hartmann, Michael Haga och Emil Aronsson. Som alla är spelare som antingen har varit utlånade eller stundtals osynliga under säsongen. Men som har blivit bättre och bättre under säsongen och kommer ut och är som bäst under kvalet.
Sist men inte minst, vår vägg. Christian Engstrand. Du är guld värd.
Tack för den här säsongen, vi ses snart igen.
@ljungbergs2
