När vi nu snart går in i 2017 är det dags att summera säsongen i Handbollsligan så här långt genom en utdelning utav olika titlar till lag och spelare som har presterat bra, och mindre bra.
Årets hemvändare
Varje säsong har Handbollsligan ett antal spelare som återvänder hem till Sverige efter en sejour som proffs utomlands. Denna säsong fick vi se spelare som Fredrik Petersen, Gunnar Stein Jonsson, Jonas Larholm och Magnus Persson. Det brukar innebära en viss risk med att värva en spelare som på ålderns höst återvänder tillbaka till Sverige, ofta är spelaren sliten och med en motivation som inte riktigt är på topp. Årets i särklass mest inflytelserika hemvändare är Fredrik Petersen som har kommit in och fått fart på sitt Malmö. Den rutinerade kantspringaren värvades till Malmö i slutet av förra säsongen, men han bör ändå räknas in och bedömas i denna kategori. Med en fin tredjeplats i skytteligan kan vi tydligt se att Petersen fortfarande innehar den inställning och kämparanda som vi har kommit till att associera honom med.
Årets hemvändarflopp
Med Petersen som tydligt har presterat absolut bäst bland hemvändarna, så är den mindre smickrande titeln årets hemvändarflopp svårare att utse. Alla spelare nämnda ovanf har mer eller mindre underpresterat, med undantag för Magnus Persson och Petersen. Den som jag anser har kommit hem och enbart varit en skugga av sitt forna jag och därför varit den största besvikelsen bland hemvändarna är Gunnar Stein Jonsson. islänningen som skördade framgångar och vann SM-guld med det då framgångsrika Drott har inför säsongen kommit hem till Handbollsligan, men denna gång till IFK Kristianstad. Den spelskickliga mittnian har inte kommit in i laget överhuvudtaget och har ofta fått se sig förpassad till bänken i matchernas avgörande lägen. Tekniska fel och en frånvaro av offensivt hot har varit synonymt med spelaren den första halvan av säsongen, möjligen behövs ytterligare acklimatisering, och vem vet, kanske får vi se en pånyttfödd Stein Jonsson när vi närmar oss slutspel.
Årets besvikelse
Vi finner besvikelser i både toppen och botten av tabellen när vi nu snart går in i 2017. IFK Kristianstad som har varit överlägsna tidigare år är nu betydligt mer osäkert och hackigt. Ystads IF som i nuläget inte ens ligger på en slutspelsplats, där tappet av Lukas Nilsson visat sig vara än mer förödande för laget än vad som troddes på förhand. Hammarby IF, med bara IFK Ystad bakom sig i tabellen, har laget efter många år av slutspel istället fått infinna sig i att denna säsong få kämpa i bottenträsket. Om man tar förväntningar inför säsongen så anser jag att Ystads IF bör tilldelas titeln som det lag som fram tills nu har varit seriens största besvikelse. Med Lukas Nilsson som lämnade för Kiel kunde vi anta att Ystad skulle bli rejält försvagat, men inte i sån här utsträckning. Värvningen av Erik Forsell Schefvert från Sävehof ansåg jag på förhand kunna vara en potentiell kandidat till årets nyförvärv när säsongen summerades, men förhoppningarna har inte riktigt infriats ännu. Om laget inte skulle lyckas ta sig till slutspel skulle det innebära ett stort steg bakåt i utvecklingen för Ystads IF
Årets lag
När vi snart går in i landslagsuppehåll så har vi LUGI som serieledare, efter att ha fått tillbaka sina förlorade poäng så avancerade man fort till from högst upp i serien. När ungefär halva serien är spelad ser jag LUGI som det enda alternativ till titeln Årets lag. Vi har i nuläget ett läge i serien där det enbart skiljer 4 poäng mellan ettan och femman (med vissa lag som har färre spelade matcher). Lundalaget, där de mest framstående spelarna är unga talangfulla killar har verkligen fått ihop spelat fram tills nu. Om spelare som Simon Jeppsson och Alfred Jönsson fortsätter i samma stil och får hålla sig skadefria ser jag ingen anledning till att hålla LUGI som en av de absolut största favoriterna till att behålla sin plats högst upp i tabellen.
