Idag (Söndag) avslutas EM med finalen mellan Nederländerna-Norge kl 18:00. Efter att Sverige enbart lyckats vinna 1 enstaka match på 6 försök måste man bedöma deras insats i detta mästerskap som ett fiasko.
Inför EM hade många stora förhoppningar på Sverige, där ett upprepande av mästerskapen 2010 och 2014 där man tog medalj sågs som en stor möjlighet. I efterhand när man nu analyserar Sverige och deras insats kan man inte annat än att bedöma den som ett stort fiasko. Detta mästerskap på hemmaplan, där man hade alla spelare tillgängliga, sågs som en ypperlig chans att inleda något stort för Svensk damhandboll och dels komma ikapp våra grannar Norge och Danmark, men även öka intresset för damhandboll i Sverige ytterligare. Istället fick mästerskapet motsatt effekt, vi har hamnat än mer på efterkälken och biljettförsäljningen har visat på att intresset för en match där Sverige inte har varit involverade är väldigt lågt.
Inför mästerskapet, spekulerades det kring Linnea Torstensons vara eller icke vara i Landslaget. Till slut beslutade sig förbundskapten Signell för det vågade valet att peta en av lagets absolut största stjärnor de senaste åren, en spelare som så sent som 2014 blev utsedd till världens bästa försvarsspelare. Vid ett fiasko likt det som har inträffat var det en ganska stor självklarhet att Signell skulle få utstå massiv kritik för sitt val, kritik som verkligen är berättigad. Jenny Alm, som var tänkt som spelaren som skulle överta Torstenssons roll i laget som skytt, har haft ett mästerskap där hon i princip inte har uträttat någonting. Istället har det varit Jamina Roberts, som i nästintill hela sin landslagskarriär har setts som en joker att slänga in, som har fått dra det tyngsta lasset som vänsternia.
Ett modernt handbollslag 2016 är i desperat behov av skyttekraft på någon av niometers positionerna, dels för de enkla målen utifrån men även för spelet överlag då försvarande lag tvingas ut, vilket ger upphov till större luckor för övriga spelare. Denna dimension har Sverige saknat i detta mästerskap, då det är enbart Gulldén, som för övrigt har haft ett rätt så misslyckat mästerskap, som har stått för någon form av skyttekraft.
Nyligen tillträdde Henrik Signell, som får och även kommer få motstå mest kritik av alla inblandade, har inte direkt fått en flygande start på sitt nya jobb. Efter 12 spelade matcher i de båda mästerskapen EM och OS har Signell enbart vunnit 3 stycken. Ett minst sagt horribelt facit för ett lag i Sveriges kaliber. Problemet för Signell har inte varit försvarsspelet, tvärtom då det överlag har varit stabilt och tillsammans med målvaktsspelet varit den del i Sveriges spel som har hållit laget kvar i många matcher. Det har i detta mästerskap blivit väldigt tydligt att försvarsspel är den gren som Signell behärskar bäst och därför även prioriterar. Som utomstående har det främst i time-outs i matchsituationer sett ut som alltför lite fokus har legat på det uppställda anfallsspelet.
Exempelvis i slutskedet av den avgörande matchen mot Frankrike, Sverige ligger under med 2-3 bollar och försvarsspelet i kombination med målvaktsspelet har under hela matchen varit väldigt bra då man lyckats hålla Frankrike på färre än 20 mål. Med enbart ett fåtal minuter kvar då Sverige jagar vinst tar Signell time-out, här lägger han inte fokus på anfallsspelet och hur man ska kunna komma till bra lägen, utan istället förbrukas nästan hela minuten på en genomgång av hur försvarsspelet ska se ut resterande tid av matchen. Denna sekvens visade för mig prov på Signells undermåliga matchcoachning och hans förmåga att kunna ställa om snabbt och anpassa sig till alla möjliga situationer som kan uppstå i en match.
Det lär spekuleras kring om Signell ska sparkas eller inte. Jag tror inte det är rätt väg att gå då man efter Per Johansson har haft en alltför stor rullians när det kommer till förbundskaptener. Henrik Signell bör få chansen även nästa år då det är VM, först efter det mästerskapet bör man utvärdera ifall man ska gå vidare med ett annat alternativ.
