På torsdag spelas årets cupfinal i Svenska Cupen mellan Malmö FF och BK Häcken. MFF jagar sin 17: e cuptitel medan Häcken jagar sin 4: e. Inför cupfinalen går vi på Sportbloggare i nostalgins fotspår och minns fem minnesvärda cupfinaler från förr.
Gillar du också svensk fotboll och vill du läsa mer om Allsvenskan? Klicka här!
ERIK ÖHRNER
Özkan Melkemichel och spelarna firar titeln.
5. Djurgårdens IF - Malmö FF 2018 3-0, publik 25 123
2018 var ett bra år för Stockholmsfotbollen, AIK vann SM-guld och Djurgården, ja de lyckades besegra Malmö FF i cupfinalen med hela 3-0 på hemmaplan och säkrade sin första titel sedan 2005 vid det tillfället, samtidigt hade Malmö FF fortfarande sin "cupförbannelse" vid liv då man inte hade vunnit cupen sedan 1989. Tränare Magnus Pehrsson var inte populär hos bortasupportrarna efter matchen där det hördes "avgå" ramsor.
Målskyttar var Jacob Une (Larsson på den tiden), Kerim Mrabti och Jonathan Ring. Ett highlights-klipp från matchen finns att beskåda under den här texten.
En historisk cuptitel för Östersund.
4. Östersunds FK - IFK Norrköping 2017, 4-1, publik 8 369
Åren 2017-2018 får man nog säga att ÖFK hade sin absolut bästa period någonsin där man alltså säkrade sin första titel någonsin och fick senare även spela Europaspel. I finalen spelade man ut Norrköping och visade på en stark dominans som vi aldrig tidigare skådat från ett Norrlandslag.
Tränare Graham Potter var lyrisk efter matchen:
– Jag är väldigt stolt, väldigt stolt. Det är en fantastisk grupp
spelare. Jag är nöjd med det jobbet som ordföranden har gjort med
klubben också. Det var en speciell dag för mig, det här var en gåva. Jag
är känner mig väldigt tacksam.
Målskyttar var Samuel Mensiro, Hosam Aiesh, Linus Wahlqvist, Alhaji Gero och Saman Ghoddos. Den sistnämnda målskytten gjorde ett riktigt drömmål där han dribblar förbi sin spelare och smällde upp bollen i krysset. Highlights finns nedan.
Firande på innerplan för IFK Göteborg spelarna.
3. IFK Göteborg - Djurgården 2013, 4-2 (förlängning och straffar), publik 21 819
2013 var ett stökigt och händelserikt år för Djurgården. Klubben skulle flytta från Stockholms Stadion till vad som då kallades för Stockholmsarenan (senare Tele 2 Arena) under sommaren och i början av säsongen avgick tränare Magnus Pehrsson sitt uppdrag på grund av upplevt hot. Laget vann inte en match förrän i omgång åtta och ersättare för Pehrsson blev Per Mathias Högmo.
IFK Göteborg var på den här tiden ett topplag i Allsvenskan och året före hade man fått epitetet "Real Blåvitt" av media efter att ha värvat flera tunga namn, bland annat Daniel Sobralense och Pontus Farnerud.
I finalen blev målskyttarna Tobias Hysén och Daniel Amartey. Matchen gick senare till straffar och där svängde det mellan de som missade sina straffar och de som gjorde mål på sina. Djurgården missade 3 av sina 4 straffar medan det var mer säkra skyttar i Blåvitt där det blev omvänt, 3 straffar i mål och en miss. Pontus Farnerud blev till slut matchhjälte med sin avslutande straff.
Ett highlights-klipp från matchen finns att se nedan.
Iván Óbolo firar efter sitt mål.
2. AIK - IFK Göteborg 2009, 2-0, publik 24 365
Blott en vecka efter att den avgörande "guldmatchen" hade spelats i Allsvenskan mellan just IFK Göteborg och AIK, där bortalaget hade vänt matchen och tagit hem SM-guldet skulle cupfinalen spelas, den här gången stod dock AIK som hemmalag. Frågan var hur pass taggade bortalaget var på att spela den här matchen och hur mycket energi hade egentligen AIK att kunna ladda om? Det visade sig att för AIK var det inte särskilt svårt att ta sig an IFK i "rond två" utan man vann ganska bekvämt.
Matchen slutade 2-0 efter att Iván Óbolo och Antonio Flavio gjort varsitt mål.
I sin Fotbollsblogg skrev Robert Laul följande om matchen:
…och så vann Gnaget dubbeln
Måste säga att det var ett fantastiskt drag på Råsunda i
dag…då snackar jag om AIK-publiken, inte om matchen, den var rätt slö.
AIK klart bättre rakt över, kändes aldrig som IFK var nära. Under två
gånger 90 minuter har Blåvitt och Tobias Hysén inte hotat bakom AIK:s
backlinje en enda gång, det säger en hel del. Samtidigt hade Flávio
ensam åtta avslut på mål bara i dag, det säger ungefär lika mycket.
Inte fullt så galet i omklädningsrummet denna gång…Hooiveld var nöjd med sin andraplats i danstävlingen, ”Bulten” hade kläderna på, Kenny Pavey försökte förklara för just Hooiveld att vi hade spelat i samma lag i två år med beskrivningen att jag var ”lika säker targetplayer som en schweizisk bank” och Bojan Djordjic som var hängig och började på bänken sa att ”jag ska supa mig så full ikväll att jag är sjuk med klass i morgon”.
Stökigt var det på IFK:s sektion där polisen sprutade tårgas (eller var det bara vatten?) och lyckades hålla supportrarna åtskilda, men varför hade AIK:s firma placerats precis bredvid, där brukar de väl inte stå? Det var hets mellan grupperna matchen igenom. Efter slutsignalen var IFK-spelarna framme och skulle tacka men ungefär just då var det som mest bråk mellan Blåvitt-fans och polis. Tobias Hysén och Håkan Mild försökte lugna, jag vet inte om det hjälpte så mycket. Dessbättre påverkades inte helhetsintrycket särskilt mycket som var en mäktig uppvisning av AIK-publiken. När såg vi senast ett sådant drag på en final i svenska cupen, har vi nånsin gjort det?
För den som vill finns faktiskt hela matchen att beskåda på klippet nedan.
Matchhjälten Lollo Chanko med lagkamrater firar segern.
1. Djurgården - AIK 2002, 1-0 (golden goal), publik 33 727
Ja, kalla mig gärna Stockholmsfixerad men tidernas cupfinal (än så länge) måste nog vara mötet mellan Djurgården och AIK 2002. Det var under de här åren som Stockholmsfotbollen och svensk fotboll i stort förändrades och publiken började strömma till läktarna. På planen såg spelet även radikalt annorlunda ut jämfört med dagens spel, i highlights-klippet ser vi mängder av tuffa närkamper, som André Pops säger i inslaget var det fem varningar den första halvtimmen, men frågan är om det inte hade varit fler kort till antalet med dagens domarbedömningar.
Djurgården hade precis vunnit SM-guldet och AIK såg sin chans på någon form av revansch vilket gjorde att stjärnorna stod rätt när det kom till intresse och puls i det här mycket heta mötet mellan två rivaler.
Det var heller inte särskilt välspelat som många derbyn inte var på den här tiden och 0-0 efter 90 minuter gjorde att matchen gick till förlängning, där Johan Elmander till slut kunde servera Lollo Chanko som blev matchens enda målskytt då matchen avgjordes på ett så kallat golden goal (första målet vinner).
Djurgården blev alltså dubbelmästare, precis som rivalen AIK senare kom att bli 2009. Det här är även än i dag den cupfinal som har lockat flest åskådare i modern tid (endast slaget av finalen 1944).
Nedan finns ett klipp från SVT sport från cupfinalen.
