Redan i omgång två dök han upp. Spelaren som bokstavligen talat frälste en hel stad med sina prestationer, för att några år senare vända allt upp och ner. Gonzalo Higuaín gick den här kvällen in på Stadio San Paolo i en rödvit tröja, bortser vi från tröjfärgerna handlade det mesta om att bua ut argentinaren som gjorde 90 relativt svaga minuter. Matchen då? Ja jävlar vilken match det blev, mer om den följer nedan då jag listar mina tre nedslag efter en mycket fartfylld tillställning.
1. Känns verkligen som Ancelotti hittat rätt med Hamsik i en "regista"-roll. I mitt tycke en spelare som kan styra tempot och nu blir han ännu mer delaktig i matcherna. Det går såklart att argumentera för att vissa egenskaper försvinner hos Hamsik och att det defensiva spelet blir lidande, jag tycker dock det känns som ett rimligt framtidstänk att ha honom på den positionen. I gårdagens match mot Milan spelade han 62 minuter, en speltid som likt förra året lär fortsätta vara begränsad.
2. Moralen i Napoli efter ytterligare en vändning. Otroligt starkt att i ett pressat 0-2-underläge hitta krafter att fortsätta jobba systematiskt och på så sätt hitta chanserna. Milan blev självklart för passiva men vändningen samt sista 30 minuterna är ett tydligt tecken på att Napoli menar allvar även den här säsongen.
3. Två lag som hela tiden var villiga att spela sig förbi pressen. Här ska jag självklart vara ärlig och säga att kvalitén på passningsspelet vissa gånger blev lidande. Jag gillar dock tanken att hela tiden vilja försöka spela sig ur. Napoli vet vi sedan tidigare är ett bollskickligt lag, Milan imponerade på mig och då framför allt under den första halvleken som de genomförde på ett riktigt bra sätt.
Bäst i Milan: Bonaventura för sitt supermål och överlag en stabil insats.
Bäst i Napoli: Piotr Zielinski för sin andra halvlek och målen som grundlade vändningen.
@Sveelander
