Som spelare benämndes han alltid som “Pippos lillebror”, som tränare var han till en början en nödlösning. Vid Lazios bänk har Simone Inzaghi dock överträffat alla förväntningar. Till slut är det han som står i rampljuset.
De hade ju alla möjligheter att avgöra striden. Efter att Inter förlorat hemma mot Sassuolo dagen innan, 1–2 på Guiseppe Meazza, hade Lazio allting i egna händer borta mot Crotone. Seger mot nedflyttningskandidaten och den sista Champions League-platsen skulle ha varit avgjord.
Men så blev det inte. 2–2 slutade matchen på Stadio Ezio Scida när Sergej Milinković-Savić - återigen - fick agera räddande ängel i slutminuterna och se till att Lazio åtminstone fick med sig en poäng från Kalabrien.
– Det är - utan tvekan - en missad möjlighet, sa Lazio-tränaren Simone Inzaghi efteråt.
– Vi visste att det inte skulle vara enkelt, men vi släppte in två undvikbara mål. Men det var ödet. Vi skulle vara tvungna att kämpa ända in i kaklet.
Inzaghi syftar på söndagens match, den sista för säsongen. Då möts nämligen Lazio och Inter i Rom i en match som är direkt avgörande för Champions League-platserna. Seger för Inter och de går till CL. Seger för Lazio eller oavgjort skickar däremot Lazio till Champions League.
I så fall en stort framgång för Inzaghi, hans största i sin unga tränarkarriär.
Detta även om hans Lazio-succé egentligen aldrig var tanken.
“Kommer alltid vara bättre än honom”
Bröderna Inzaghi - Filippo och Simone - föddes i den lilla byn San Nicolò utanför Piacenza. Båda två, Filippo och Simone, visade sig dessutom i tidig ålder ha ett öga för fotboll, båda två växte därtill upp med långt svart hår. Till slut blev båda två även professionella fotbollsspelare med anfallare som sin position.
Men där någonstans slutar likheterna.
För medan Filippo Inzaghis karriär med tiden tog honom till Juventus och Milan - där han gjorde sig känd som måltjuvarnas måltjuv och blev “Pippo” med hela Italien - fick Simone aldrig det riktigt stora genombrottet. Visst, när han väl gjorde sin första Serie A-säsong för lokalklubben Piacenza som 22-åring gjorde han 15 mål. Visst, tack vare den säsongen fick han en flytt till Lazio som han tillhörde i elva år och bland annat var en del av Sven-Göran Erikssons Scudettovinnande lag.
Men som helhet tog Simones karriär aldrig riktigt den fart som han nog hade velat. Framför allt tog den inte samma fart som hans storebrors, vars karriär med facit i hand resulterade i tre Serie A-titlar, två Champions League-troféer och ett VM-guld.
– Jag är ju storebror. Jag kommer alltid att vara bättre än honom, sa en leende Pippo i en intervju för sju år sedan, då han själv, 37 år gammal, fortfarande spelade men Simone hade slutat.
– Men ärligt, han hade en utmärkt karriär. När jag var skadad tidigare i år så trodde jag för en stund att han faktiskt var den smartare av oss (eftersom han slutat i tid). Men nu är jag glad över att spela ett år till med Milan.
Pippo må ha sagt det med glimten i ögat, men just intelligens var faktiskt något som redan i tidig ålder sågs som Simones stora styrka. Hans förmåga att se detaljer, hans noggrannhet och hans skarpa sinne. Bland annat har barndomsvänner till honom sagt att han kunde namnge alla spelare i alla lag - plus deras position, styrkor och svagheter - från åtta års ålder.
Kanske var det således inte helt oväntat att Simone, efter spelarkarriären, valde en väg som tränare. Även om tränarkarriären även den inleddes i Pippos skugga.
“Var modig, bror. Detta är din chans.”
Simone tog sina första tränarsteg i Lazios ungdomslag. Först i juniorlaget, sedan i akademilaget. Och gjorde det bra, absolut. Men när Pippo även han avslutade karriären och gav sig in i tränarrollen, för akademilaget i Milan, var det ändå storebror som fick uppmärksamhet och som sedermera även fick chansen på den största scenen först.
Att Simone fick frågor om sin bror, i intervjuer med honom, var det normala.
– Pippo gör ett fantastiskt jobb i Milan, jag försöker med Lazio, sa Simone efter att Pippo vunnit ungdomscupen Viareggio med Milan.
– Jag var på planen med mina spelare och jag hade tre missade samtal från honom. Han var väldigt glad. I onsdags firade vi tillsammans med våra föräldrar, min son och flickvän.
Men visst kom även Simones chans till slut. Våren 2016 gick nämligen knackigt för Lazio som hade blivit utslagna ur både Europa League och den italienska cupen samtidigt som de halkat efter i ligan. När Lazio sedan förlorade derbyt mot Roma med 4–1 fick ledningen nog, Stefano Pioli fick sparken. Som tillfällig ersättare fick Simone Inzaghi jobbet resten av säsongen.
En av de första att gratulera honom var hans bror, dåmera arbetslös tränare. Med ett enkelt sms önskade Pippo honom lycka till.
“Var modig, bror. Detta är din chans.”
Sju matcher senare, det som var kvar av säsongen, hade Simone gjort det han skulle göra. Fyra segrar, tre förluster, hade stabiliserat läget.
Men framför allt hade han på kort tid skapat sig tilltro i spelartruppen som ville se honom som permanent lösning i klubben.
– Vi upplever en positiv slutraka på säsongen och tränaren är den som överför bra idéer till laget. Han förtjänar en fin framtid, sa yttern Antonio Candreva.
Men som den tillfälliga lösning han var var det inte Inzaghi som skulle leda Lazio mot framtiden.
Ja, eller åtminstone var det inte det som var tanken.
“Inzaghi är inte ett andrahandsval”
Den 6 juli 2016 presenterade Lazio sin nya tränare. Marcelo Bielsa, tidigare i bland annat Athletic Club Bilbao och Olympique Marseille, var mannen som skulle leda “Biancocelesti” den kommande säsongen. Planen för Inzaghi var istället att han skulle ta över Salernitana i Serie B, ägt av Lazios president Claudio Lotito.
Men så blev det inte. Blott två dagar senare meddelade Lazio att Bielsa hade valt att avgå.
Som nödlösning återinsattes Inzaghi som tränare för laget.
– Det var ett beslut som vi tog för att återgå till Lazios grundvärden. Inzaghi är inte ett andrahandsval, utan ett beslut som vi fattade när Bielsas kontrakt bröts av skäl vi inte kunde påverka. I Inzaghi såg vi den perfekta tränaren för att fortsätta vårt projekt, menade Lotito.
– Allting hände väldigt plötsligt, sa Inzaghi.
– Förra säsongen trodde jag att jag skulle stanna, men sedan informerade klubben mig om att de ville göra en förändring samtidigt som Lotito informerade mig om ett annat alternativ. När allting sedan var klart började problem uppstå och klubben bad mig att vänta. Men jag väntade inte för vilken klubb som helst, jag väntade för Lazio. Laget jag höll på och som jag växte upp i.
Andrahandsval eller inte, men förväntningarna på Inzaghi var inte jättestora. Dels för att det skulle bli hans första hela säsong som seniortränare, dels för att laget han tog över hade avslutat förra säsongen som åtta i tabellen.
Men Inzaghi överträffade omedelbart förväntningarna. Lazio visade redan under hösten upp en fin form, något som bland annat mynnade ut i nio raka matcher utan förlust under hösten. Till slut avslutade Lazio säsongen som femma, strax bakom överraskande Atalanta, och med en finalförlust mot Juventus i cupen.
En succé som dels gav Inzaghi ett förlängt kontrakt på tre år, dels beröm från alla möjliga håll. Så som hans storebror, numera tränare för Venezia i Serie B.
– Han är mycket bättre än mig, han är en av de bästa tränarna i Serie A. Jag är glad för hans skull, för om han inte hade gjort det bra - så ung som han är - så hade han blivit massakrerad.
"Har blockerat honom från alla håll”
Denna säsong har Inzaghis Lazio enbart blivit bättre. Redan i den italienska supercupen, spelad inför säsongen, visade Lazio att något var på gång genom att besegra Juventus och vinna pokalen. Sedan dess har Lazio dundrat igenom säsongen, har bland annat gjort flest mål av alla i Serie A och är trots att de klappade ihop i Europa League-kvartsfinalen mot Red Bull Salzburg på god väg mot en riktigt fin säsong.
Något som inte minst kan bekräftas genom att ta den där nödvändiga poängen hemma mot Inter som räcker för att ta Lazio till Champions League.
– Jag vill inte säga huruvida Lazio förtjänar att ta sig till Champions League mer eller mindre än Inter. Det enda jag vet är att allting skulle förändras i form av finanser och prestige, sa Inzaghi inför dagens match.
– Det jag vill veta efter slutsignalen är att detta lag gav allt. Vi är på slutrakan av ett väldigt långt Giro d’Italia. Låt det bästa laget vinna.
Men oavsett vilket lag som vinner, Lazio eller Inter, lär Simone Inzaghis uppåtgående tränarkarriär inte avta. Det har sedan länge ryktats om större klubbar, så som det gör när en tränare gör det bra i en minde klubb. Bland annat är det Juventus som ständigt dyker upp i diskussionen.
Men frågar vi Lazios sportchef, Igli Tare, är det inte en flytt som kommer ske. Istället är Simone Inzaghi - numera den mest omtalade brodern - i Lazio för att stanna.
– Vi har ett stort projekt och han har ett långt kontrakt, konstaterade Tare på frågan om Inzaghi till Juventus och avslöjade klubbens plan för att få tränaren att stanna.
– Vi har blockerat honom från alla håll. Så fort han vänder sig om ser han mitt eller Lotitios ansikte.
Källor: Mediaset, Football Italia, Gazzetta dello Sport, These Football Times, The Guardian, Milan Obsession, Goal, Corriere dello Sport, Lance!, Sky Sports.
@LoHagerfelth
