• Hem
  • Hockeynation
  • KRÖNIKA: En blåsorkester på skridskor – jag klarar inte mer
KRÖNIKA: En blåsorkester på skridskor – jag klarar inte mer

Bild från Bildbyrån

KRÖNIKA: En blåsorkester på skridskor – jag klarar inte mer

Hockeysäsongen 2019/2020 är här och ingen är lyckligare än jag. Men ny säsong innebär också nya regler och inför säsongen har SHL tydligen anställt Stockholms symfoniorkester som rättsskipare.

Hockeysäsongen 19/20 är i sin linda och jag kan knappt bärga mig inför vad som komma skall och vad den här säsongen har att erbjuda. Hur fel har "experterna" i sin tabelltippning? När får Roger Melin sparken? och hur länge kan Joel Lundqvist vattenkamma sig innan match utan att få tennisarmbåge?

Ja inte vet jag, jag är bara en simpel tyckare.

Men innan vi kan börja fokusera på det så finns det något vi måste avhandla.

Regelboken.

Det är bäst att Dennis Everberg klipper tånaglarna till nästa match

Ny säsong betyder ju som bekant också ny regelbok, eftersom SHL verkar byta regler lika ofta som Robin Figren skriver något fyndigt på Twitter. Det nya för i år är offside i målgården.

Förra säsongen präglades av videogranskningar och bortdömda mål. I fjol räckte det med att någon spelare råkade blåsa "Monstret" Gustavsson i nacken innan pucken letade sig in i mål för att det skulle dömas bort och det håller ju inte.

"VI VILL HA FLER MÅL I SHL", vädjade samtliga till SHL efter haveriet.

Sagt och gjort, reglerna ändrades. Till något mycket värre.

Nu har man tydligen bestämt sig för att minsta lilla beröring av målgården ska blåsas av och att tekningen ska flyttas ut. En match mellan Rögle och Leksand i år har mer och mer börjat likna en trött match i Handbollsligan mellan Hallby HK och Önnered när hockeyrinken plötsligt förvandlats till en handbollsplan. Så nu är det bäst att Dennis Everberg klipper tånaglarna till nästa match, för annars blir anfallen inte långvariga.

Det är så att trumhinnan nästan lossnar och ramlar in i frontalloben.

SHL:s domare har förvandlats till Stockholms Symfoniorkester och Daniel Winge och C:o blåser fanimej oftare än trumpetaren på en Hoffmaestro konsert. Det är så att trumhinnan nästan lossnar och ramlar in i frontalloben.

Är det så här vi vill ha det? Räcker det inte med femtioelva powerbreaks i en match? Ska vi börja blåsa av för övertramp dessutom? Varför inte införa offensiv foul, felsteg och dubbelstuds när vi ändå är igång?

Nej, det är väl bara för mig att upprepa mantrat från i fjol: VI VILL HA FLER MÅL I SHL.