Fem viktiga punkter för en bättre "andra halvlek"
Fem förbättringspunkter för en bättre "andra halvlek"

Bild från Bildbyrån

Fem förbättringspunkter för en bättre "andra halvlek"

Med exakt halva grundserien spelad står AIK på 37 poäng och en sjundeplats i en påtagligt haltande SHL-tabell. Prestationsmässigt är första halvan av serien godkänd men inte mer. Förväntningarna är som vanligt alltid höga efter ett decennium av svartgula framgångar, och med den starka vårsäsongen i färskt minne.

På papperet är laget inte sämre än det som abrupt fick avbryta fjolårssäsongen innan slutspelet påbörjats. Och i mitt tycke borde laget kunna nå en top-fem placering när ytterligare tjugosex grundseriematcher har spelats.

I psykologins värld brukar man prata om ”the big five” – personlighetsdragen som tillsammans utkrastilliserar en unik personlighet. Men här följer Skellefteås fem viktigaste utvecklingspunkter för att göra en bättre andra havlek i SHL där poängen blir fler och placeringen högre.

1, Målvakterna – bibehåll högstanivå men höj lägstanivån

Gustav Lindvall var SHL:s bästa målvakt förra året, och den enskilt största anledningen till att laget kunde vinna matcher där varken förhandsoddset eller matchbilden gav segervittring. Men efter nyår spelade Gurra spelade sitt livs hockey och gav laget chansen att så gott som alltid vinna. Arvid Söderblom gör sin första SHL-säsong, och visade i inledningen av serien ett mycket bra spel. Men Arvid har sedan inledningen haft det betydligt motigare och har haft ett antal matcherna där han inte alls fått spelet att stämma och hans räddningsprocent och målsnitt har försämrats markant.

Gurras genomsnitt och skott från skottsektorn

Men gemensamt för båda målvakterna är att det har blivit några för många mål i baken som sett ut att vara följden av stundtals dåligt positionsspel, överberbetning, och otur som en målvakt med studsarna mot sig har.

Antalet insläppta mål/match är hittills detta år 2,58 och förra året släppte laget in 2,34 mål/match. Individuellt släppte Gustav Lindvall bara in 1,78 mål/match förra året. Men målvakterna behöver hjälp av att laget. Det håller inte fortsättningsvis vara det lag i SHL som släpper till flest skott från skottsektorn.

2, Importerna måste leverera – inte implodera

Av spelare i laget som spelat alla matcher är Tyler Morley sist i poängligan 1+1 efter 26 matcher. Och han har sämst +/- av samtliga forwards. Morley var tilltänkt som en offensiv spjutspets – kanske som första eller andracenter. Försäsongen var lovande – men sen har han har varit osynlig framåt och vek bakåt.

Han har lika många poäng som matchstraff, och är så här långt en stor besvikelse. Från toppspelare i Finland till flopp i Sverige.

Här finns pengar investerade – men avkastningen har uteblivit i takt med Morley svaga spel i båda zoner. Om inget händer med Morleys prestationer borde det ligga i båda parters intresse att parterna går skilda vägar. Särskilt med Melkers förmodade plats i hierarkin som sannolikt kommer att ge Morley mindre speltid om båda spelar center.

Finländarens formkurva

På tal om finländare har Tuomas Kiiskinen inte varit bra heller. Den lilla finländaren har inte alls varit så bra som han var i Skellefteå förra säsongen. Han har varit osynlig. Om det är skador, eller svårigheten att hitta rätt kedjekamrater är svårt att säga. Men finländaren har långt från formen som han visade upp förra säsongen.

Förhoppnings kan han höja sig fram emot ett slutspel, och med rätt omgivning.

Vad gäller nyförvärvet Roland McKeown har jag svårt att veta vad som är rimliga förväntningar på honom, men det blir naturligtvis viktigt att han kommer hit och kan bidra och inte ta upp en plats från någon yngre spelare som redan kan spelsystemet, är skolad på stor is, och är billigare i drift.

3, Komponera kedjor som levererar – och synkar

Skellefteås offensiv har burits av en kedja med Wingerli-Fröden-Berggren, och av Joakim Lindströms individuella insatser i en annan kedja. Resten av offensiven har förenklat mest bestått av spridda skurar. Det är åtta poäng ner till den som är på femte plats i poängligan.

På femte plats återfinns Oscar Möller, och han har inte gjort en poängstark säsong hittills. Och i SHL:s total poängliga är han inte ens bland topp 100.

Med Melkers Karlssons intåg kan förhoppningsvis fler kedjor bidra framåt. Även om det kan ta en viss tid innan han hunnit träna ikapp och kommit in i SHL-tempot.

Med Karlssons intåg i truppen ges större manöverutrymme i hur lagets disponeras bäst, och fler möjliga kedjekombinationer kan komponeras. För det krävs att fler spelare kommer in i synkade kedjor och tillsammans bidrar framåt för att nå en kollektivt bättre prestation.

4, Bättre spel runt kassen – både framåt och bakåt

Vikten av att vara stark runt kassen är inte bara en klyscha, det är också en sanning. Skellefteå är i avsaknad av en eller flera spelare som utan puck tar plats runt målet, täcker målvakten, och fiskar upp returer. Spelartypen som hela tiden ligger på gräsen till att bli utvisad eller få en motståndare utvisad. En Magnus Wernblom, eller en Jimmie Ericsson, ledartyper som var obekväma och orädda.

Publikfriande mål är såklart fina, men för att avancera uppåt tabellen krävs det att andelen mål som görs nära målvakten ökar framåt och minskar bakåt. Skellefteå lägger mycket puckar på mål, men sen hettar det för sällan till framför målvakten.

Differensen mellan skottprocent och räddningsprocent

Skellefteå har näst flest skott på mål (i en haltande tabell) men har en utdelning som placerar laget på 12:e av 14:e plats. Många skott men dålig utdelning med andra ord. Och differensen mellan skottprocenten framåt och räddningsprocenten bakåt tippar Skellefteå ytterligare ett snäpp ner till en trettonde plats i totalen. Och sett till antalet skott mot sig från skottsektorn är Skellefteå sist i ligan.

Skellefteå har därför mycket att vinna på att få ett starkare spel runt både det egna målet och motståndarmålet. Förhoppningsvis blir Melker en spelare som från en förmodad centerposition kan stärka spelet runt kassen i båda ändar. Två backar som måste höja sig i detta är Nicklas Burström och Philip Broberg som båda har mycket speltid i 5 mot 5 och som båda har ett klart minus i +/- kolumnen.

5, Disciplin

Det har haglat mer eller mindre irrationella beslut från domare under första halvan av SHL . Vissa har renderat i matchstraff, och somliga även med tillkommande avstängningar. Jesper Fröden, Oscar Möller, och Tyler Morley har alla ådragit sig matchstraff för mer eller mindre förseelser. Och Jonatan Berggren stängdes av tre matcher i efterhand för en cross-checking som aldrig blev utvisning.

Vad som är röda tråden i samspelet mellan vad som sker på isen, vad som tas upp i efterhand, och när/vad disciplinnämnden delar ut för påföljder är svårt att greppa och bortom ett enskilt lags kontroll.

Men alldleles oavsett domartombolan behöver Skellefteå alla sina spelare på isen, och även om lagets penalty-killing toppar statistiken dränerar spelet med en man mindre viktig kraft som bättre läggs i offensiven.

Laget har ett vägvinnande spel i numerärt underläge, men fler minuter i power-play och färre i boxplay skulle ge Skellefteå bättre möjligheter till att special teams är mer vägvinnande i sin helhet.

Överlag kommer Skellefteå att behöva höja disciplinen överlag på alla punkter. Färre utvisningar, färre enkla misstag, och framförallt ett mer strukturerat och disciplinerat försvarsspel i som går hand i hand med ett bättre målvaktsspel.

Dela inlägg

Kommentera blogginlägget